Lunchbruschetta <3

 
En stor bonus med att jobba hemifrån en dag - att kunna göra bruschetta till lunch, på pyttesmå baguetter direkt från ugnen. (Ja, innan ugnen kom de ur en påse från Hatting, tro inte att jag har blivit präktig på riktigt.) 
 
Så. Gott. 

2016: 218 - Den mörkaste hemligheten av Alex Marwood

Låt mig bara säga, som en inte särskilt långdragen sammanfattning - jag älskar Alex Marwood. 
 
Hon är så ofantligt skicklig. Jag har läst de två tidigare romanerna som är skrivna under pseudonymen och blivit golvad (de två tidigare är Onda flickor och Granne med döden) - och jag läste hennes kolumner i The Independent i många år. Hon heter nämligen egentligen Serena Mackesy och har varit verksam som journalist på 1990-talet. Eller ja. Hon hamnade på tidningen på 90-talet som vikarie för sekreteraren på TV-tablåsidan och blev kvar. Det gäller alltid att få in en fot! 
 
De tre böckerna är helt olika varandra i intrig och utförande, men de har något gemensamt - den krypande spänningen. Och hon gör det så bra. 
 
Den mörkaste hemligheten följer vi en sorts utökad familj - familj och vänner, kan man säga - under två helger. Den första helgen är under sommaren 2004, när treåriga Coco, del av ett tvillingpar, försvinner under en natt. Eller... gjorde hon verkligen det? Nästa helg är under sommaren 2016 (om jag räknar rätt) - när Cocos far hittas död på ett hotellrum i London. Vi får långsamt reda på vad som egentligen hände under den där helgen för tolv år sedan, genom olika personers perspektiv och berättelser. 
 
Och detta persongalleri! Vilken kavalkad av förskräckliga, hemska, egoistiska, giriga, jävliga typer, rent ut sagt! Och åh, så bra det är. Man fastnar något så oerhört i berättelsen. Ingenting är som man tror (även om jag hade mina aningar) och det är väl ett ypperligt betyg på en spänningsroman. Dessutom, dessa miljöer! Beskrivningarna av såväl Devon som Sussex är lätta att se framför sig - när vi besöker Cocos mamma och systers hem i Sussex förflyttas jag genast till en gammal kvarn där min gamla huskamrats pappa bor - det var längesen jag fick en miljö så klar för mig. (Upptäckte av en slump att jag var därnere för exakt tio år sedan - som tiden går!) 
 
Jag vill bara ha mer Marwood, gärna nu på en gång. Får försöka få tag på några av böckerna som hon skrivit under sitt riktiga namn när jag kommer till England om några veckor - även om de är en helt annan genre måste jag få mer. 
 
Tusen tack till Modernista för recensionsexemplaret! 

Ödets nycker...

Jag satt i ett möte med vår resebyrå tidigare idag, gällande säkerhet och hur vi kan göra för att vara säkra på att kunna få reda på vilka av våra medarbetare som finns på olika ställen i världen om något skulle hända. Bland annat tittade vi på en karta med pilar som pekar på var folk finns, och jag reagerade på att vi hade någon i Istanbul - ingen vanlig destination för våra resenärer. 
 
Och så händer detta ikväll, jag hade igång datorn så fort jag fick DN-flashen, chefen sms:ade samtiidigt och vi lyckades lista ut vem som fanns där och hur vi kunde ta kontakt med henom. Om allt stämmer så reste hen därifrån redan inatt, men ändå. 
 
Tydligen hade en annan av våra kollegor också reagerat på att någon var just i Istanbul... och så många gånger som vi sa "Man vet ju aldrig vad som kan hända..." och så gör det det, just där och just ikväll. Så hemskt. Så onödigt. Och lite läskigt. 
 
Men det ordnade ju sig. Det var ren tur att jag fortfarande var vaken - jag ska starta arbetsdagen hemifrån imorgon vilket betyder lite sovmorgon, annars hade jag säkert redan sovit och ingen hade kunnat komma åt informationen. Just en sådan sak som vi behöver få ordning på - det kan inte hänga på enstaka individer. Man måste alltid vara beredd. 
 
Så det blev en dramatisk avslutning på dagen! 
 
Annars har den varit väldigt bra, en intressant, rolig och hektisk arbetsdag följd av avslutning på tisdagsgruppen. Jag hade tänkt köpa sådana där frusna tårtor att bjuda på, men tji fick jag för det fanns ingenting på Hemköp i Nordstan. Dock hade de tårtor från Dahls, så jag köpte en budapestlängd med hallon istället för mandariner - sjukt gott - och en prinsesslängd. De gick hem - och åt! Lite vemodigt men mysigt ändå. De jag gärna vill hålla kontakt med har jag gett mina kontaktuppgifter till, så det känns fint. 
 
Nu - Helt hysteriskt på SVT1 - första säsongen från början! Sedan blir det läggdags. Slut i huvudet på ett riktigt skönt sätt.