är det klart nu?

Ja, det verkar så. Nu är september över för den här gången.

Jag skippade avslutningskalaset. Huvudvärk och mensvärk som inte är av denna världen samt enorm trötthet och ingen lust att gå ut och vara trött imorgon som trots allt kommer att bli en rätt intensiv dag fick mig att ta beslutet att åka hem istället. Det blir strax sen middag på cauliflower cheese och ett glas vin till det för att fira av september lite grann i alla fall. Därpå sängdags. Det tar ju inte helt slut bara för att det är oktober!

Men - det värsta är nu över och det känns bra, även om jag är tröttare än jag brukar vara. Tror att det är för att det har varit så vansinnigt intensivt den senaste veckan, jag är utmattad på ett annat sätt än normalt. Att jobba elva timmar om dagen i sex veckor är enklare för mig än sjutton timmar om dagen i en kort period.
Strunt samma, jag är hemma i tofflor och känner mig faktiskt ganska glad, ailments till trots. Ser fram emot att få livet tillbaks, det gör jag :-)

jag är snart tillbaka...

Idag är den sista skälvande dagen (allegedly - jag tror att det blir ganska roligt imorgon också!) och jag är SÅ TRÖTT. Kom hem tjugo över ett inatt (från jobbet då) och tog tåget två minuter i sju imorse. Lite mör, ja.

Men det har ju varit så långsamt i starten i år att jag kan faktiskt omöjligt klaga, men jag är trött i alla fall! Så det så!

"Avslutningsfest" ikväll - jag har absolut ingen lust att gå men vi får väl se vad klockan blir och humöret kanske ändras under dagen. Förhoppningsvis gör det det! Inte för att jag inte är ganska på och peppad nu, men tröttheten förnekar sig icke.

*gäspar*

Jag funderade på att ta 0628-tåget imorse, men när klockan ringde 0545 var det rätt tydligt att det inte var en möjlighet ;) jag gillar egentligen att vara uppe tidigt och går ofta upp med tuppen under vintern och våren men just nu... nej, inte en chans. Jag har även svårt att gå och lägga mig på vardagarna, det känns som om man liksom ska suga ut den sista lilla biten fritid som finns... men det är ju ganska kontraproduktivt i längden!

Så, 0658 it is, jag är redo att gå och funderar på att göra en termoskopp med kaffe att ha på tåget så jag inte somnar och vaknar i Luton eller på något annat gudsförsakat ställe...
Snart är det över, kärlek och värme på er så hörs vi på andra sidan.