panschispoäng

Ja. Idag har jag alltså köpt en soffa och gått och lagt mig före kl 21. På Valborgsmässoafton. Men det är ju så SKÖNT. Hoppas värktabletten tar, hoppas de gapande ungarna håller klaffen snart.

Ber om en god natts sömn nu, godnatt godnatt.

helg

Igår vaknade jag med nackspärr. Hurra. Precis vad man önskar sig när värken redan äter upp en. Not.

Men det är bättre idag, känns nästan som bara träningsvärk så det gäller bara att vara försiktig med hastiga rörelser och att försöka mjuka upp nacken så gott det går.

Således fick jag typ ingenting gjort igår överhuvudtaget. Otroligt irriterande när man verkligen tänkt vara effektiv och duktig.

Men det fick jag lov att vara imorse istället, mamma skulle ju komma på besök ;) nejdå, men det gick riktigt bra så länge jag tog hand om saker och ting i min egen take - men till och med Melodikrysset fick faktiskt hamna i skymundan när jag dammsög. Bjöd på broccolisoppa med ädelost till lunch (GOTT! Och löjligt billigt) och sedan åkte vi och spanade in soffan i Kvillebäcken. Och den är perfekt! Superfräsch och fin och så billig att man nästan blir mörkrädd.



Lade handpenning på förstås och kom hem för att ordna med leveransen... eller inte. De flyttar bara från tomtgräns till trappuppgång så att säga. Inte okej. Som tur är finns det en Ford Transit på pappas jobb, så han skulle fjäska med nån på måndag så vi kan låna den och få bärhjälp. Jag är så glad åt soffan! Det gör stor skillnad att äntligen kunna bestämma lampa, matta, gardiner osv. ordentligt - för även om jag har vetat att jag vill ha blått i den hörnan så vet man ju faktiskt aldrig, jag hade kunnat förälska mig i något rött eller grönt likaväl och då hade kanske ingenting annat passat till.

Hemma i Backatorp hos mamma och pappa nu. Ska fortsätta röja ur mitt rum tänkte jag och det passar bäst på helgerna. Pappa är i Hunnebo med karlarna och sjösätter båten och mamma och damerna ska äta Valbordsmiddag hos Diana så jag har FF ikväll. Haha. De kommande helgerna är lite uppbokade, antingen för mig eller dem eller oss båda (inte för att jag inte får vara här utan dem men you know) så denna passade väl bäst.

Nej, nu ska jag dricka lite kaffe och se om jag kan jaga bort pollenallergin, det kliar överallt och jag ser ut som en zombie i ögonen.

peace

Läser om Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst. Hatar ordet dynga, hatar ordet kåt, hatar ordet dyngkåt dubbelt. Men jag struntar i det. Den är så fin. Helt otrolig, jag lipar ögonen ur mig då och då och otroligt nog känner jag igen mig själv i hennes berättelser om hur det är att vara mamma. Det vet väl inte jag ett smack om heller, men det spelar liksom ingen roll, det är så vackert skildrat att jag kan inte låta bli.

Äter brieost och päron till middag och negligerar min goda kycklingsoppa jag hade tänkt äta. Men det spelar inte heller någon roll, jag kan äta soppa imorgon när jag inspekterar William och Kate.

Pratat med både mamma och pappa ikväll, de är på skilda håll. Mamma är på kurs eller nåt med jobbet, pappa hemma med gräsklippningsduties. Jag har naturligtvis saknat dem hela tiden när jag varit långt borta, men det är nästan så att jag saknar dem mer nu när de faktiskt bara är nån kvart bort (okej, inte mamma idag, men you get it) - det kanske mest är att jag blir sällskapssjuk. För det blir jag. Det hände nästan aldrig i London senaste tiden när jag var sjuk och jävlig och knappt kunde röra mig, visst hade jag gärna velat gå ut och göra roliga saker men jag var så trött och dålig att jag inte fixade det. Jag fick förbereda mig i typ en timme bara för att orka gå ut i köket eller gå upp för trappan till toaletten, eller orka stå upp länge nog att duscha. Sitta på sängkanten och pipa av smärta så länge det behövdes. Eller när det var som värst, ligga i sängen och titta på vattenflaskan och tänka på hur skönt det vore om jag bara kunde samla ihop tillräckligt med kraft att gå upp och fylla på den. Kanske femton steg varje väg. Så ska det inte behöva vara.

Nu mår jag rätt bra. Jag blir trött fort, jag får väldigt ont av att stå rätt upp och ner och längre promenader än en kvart tenderar att resultera i fruktansvärd värk ett par timmar senare. Men det kan jag ta. Vad ska jag annars göra? Jag önskar bara att få sova mer än tre timmar per natt, denna smärta är helt obeskrivlig. Jag har levt igenom nästan femton år med mensvärk som haft mig utslagen två dagar i månaden, svimmandes, kräkandes, gråtandes. Detta är tio gånger värre än något jag någonsin varit med om. Inklusive skador efter att ha ramlat med ryggen först in i en träsarg av en skenande häst (var sängliggande i en vecka, hela sportlovet i sexan - och tror ni inte att jag fick kikhosta samtidigt? Jätteskönt med krossade revben, jag lovar), skador efter att ha blivit påkörd av en motorcykel där varenda led i hela kroppen svullnade (förutom alla blåmärken, stygn och brännsår) och det tog mig en timme att kliva ur sängen och var tvungen att använda en skrivbordsstol på hjul för att kunna ta mig till toaletten.

Men jag försöker att köra på att jag mår rätt bra. Jag äter brieost till middag fast det inte är så vansinnigt hälsosamt men är glad att jag äter någonting alls och är sugen på något - tror att jag kanske sammanlagt smaskade i mig 1000 kalorier på sju veckor mellan min Sverigevistelse i februari och flytten i tidig april. No joke. Tog en Cup-a-Soup då och då som jag blandade ut med för mycket vatten men de flesta dagar åt jag ingenting. Drack vatten, en skvätt äppeljuice då och då, annars låg jag mest och stirrade i taket för jag hade för ont att röra mig ordentligt, så stressad och sjuk att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, längtandes efter nästa dag så att jag åtminstone kunde låtsas att jag planerade att göra något vettigt.  Naturligtvis mådde jag lika hemskt nästa dag.

Jag kanske inte orkar skriva mer idag. Jag vet inte än. Jag behöver sova, jag behöver vila ordentligt, men det är inte så lätt som det låter när man vet att det finns roligare saker att göra. Men jag kör på det jag kan. Jag måste få vila, måste få sova, måste försöka bli smärtfri. Receptbelagda värktabletter hjälper inte för fem öre, däremot fryspåsar med isbitar i, fast det gör ont det också efter ett tag.

Nevermind. Vi hörs imorgon. <3