mer insnöande

På samma sätt som jag kan bli besatt av vissa maträtter eller drycker som jag nämnde tidigare kan jag även högaktningsfullt bestämma mig för att jag inte gillar vissa saker utan att ha gett dem en endaste liten chans - och så när jag väl gör det så är jag frälst. Det är så otroligt töntigt men jag kan inte hjälpa det! Tydliga exempel på detta är Desperate Housewives - som jag vägrade titta på i hur många år som helst tills jag plötsligt plöjde allt som då fanns ute på kanske tre månader, Harry Potter - som jag hittade på 3-för-2 eller hur det var på HMV och fastnade totalt, Twilight som jag tänkte att jag borde läsa i och med att jag ändå har ett visst intresse för popkultur, The In-Betweeners som jag trodde skulle vara alldeles för poppigt för mig... men jag älskade de alla. Och det finns många fler exempel men jag orkar inte dra allt nu, jag kan skriva en lista nån dag.

Det senaste fyndet är Annika Marklunds fantastiska blogg. Jag kan inte förklara varför jag inte trodde att jag skulle gilla den, förmodligen för att jag var säker på att den var för smart och djup för mig och att jag inte skulle kunna förstå mig på den tillräckligt för att texterna skulle sjunka in ordentligt (ungefär så som jag tänkte om Hanna Fridén då det begav sig). Men den är ju SÅ BRA. GAH säger jag bara, jag sträckläste så långt bak i arkivet jag hann i fredags innan vi åkte till Hunnebo och nu jobbar jag vidare. Underbart. Fantastiskt bra.

Jag blir nästan lite yr av god språkbehandling ibland. Jag vet att jag inte är helt oäven själv, jag kan uttrycka mig i skrift och förmodligen för det mesta åtminstone göra mig förstådd. Jag känner mig säkrare i skrift än jag gör i tal, just för att det är egentligen ingen som märker om jag stannar av i tio sekunder för att välja mellan orden jag äger när jag skriver, eller för den delen stannar av i tio minuter för att sätta på kaffebryggaren, ringa ett snabbt samtal, gå och tvätta händerna och torka av köksbänken.

Ibland kräver skriften att man skriver kontinuerligt, att man inte stannar alls, att man tvingar sig själv att skriva non-stop i tio minuter utan att sluta vad som än händer, även om man bara skriver nonsensord, just att hålla igång skrivandet är det viktigaste.

Men ibland måste man få välja ord riktigt, riktigt omsorgsfullt. Plocka upp dem ett och ett. Känna och klämma lite på deras konsistens. Stoppa dem i munnen för att känna hur de fungerar med sina med-ord (nej, det är inget riktigt ord, jag hittar på hur jag vill här ;))). Om de inte går ihop måste någon flytta på sig. Och då får man göra det övervägandet. Vad passar/låter/känns bäst?

Jag älskar ord. Det är ljuvligt att få plocka ibland dem. Bättre än att plocka bland saltlakrits. Och nu har jag väl skrivit det mest pretentiösa och halvflummiga blogginlägget någonsin. Men jag måste bara säga hur mycket jag ser fram emot att sitta vid mitt matbord på Skäpplandsgatan med en gryta bubblande på spisen, lampan jag har suktat efter på IKEA i flera år som Andy avskydde i mitt köksfönster, datorn framför mig och känna ro och frid i själen.

Det blir fint. Det blir det. Jag längtar.

ljuva tomater

Ni som känner mig vet att jag gärna snöar in på mat och dryck i perioder - typ lever på lax och gröna bönor i två veckor, sedan rågbröd med salami i två veckor, sedan chili con carne i två veckor... in absurdum.

Det senaste är tomater. Med salt på. Fast jag egentligen är lite allergisk. Men det är ju så GOTT!

Mellanmål:



Idag ska jag äta lunch på stan med min moster på Musses Grillhouse, ska bli trevligt!

Annars här på morgonen har jag beställt tapeter till min lägenhet samt pratat med Kungsholms Flytt om vad de vill ha för att flytta mina lådor. Det var ungefär två tredjedelar billigare än jag hade trott för ungefär tretusen gånger mer saker än jag hade tänkt. Inte helt fel. De kan till och med packa - men det gör jag nog helst själv.

För övrigt roade jag mig i onsdags kväll med att fota av en massa kort från gamla fotoalbum här hemma... kanske skulle lägga upp ett gäng ikväll, vad tror ni? Fredrik, du är representerad...!

älskade mia & klara

Fråga inte hur jag har missat Mia och Klaras sommarprat från 2008 - men här är det. Underbart. Åh så bra.