radio silence

Det har varit tyst här i några dagar. Jag har reagerat starkare än jag trodde var möjligt på tragedierna i Norge och har väl tappat sugen lite grann. Tyckte att det började lugna ner sig igår, men så stannade jag på pizzerian på väg hem från gymmet då jag egentligen inte planerat att vara hemma igår kväll (men fick en intervju idag så Hunnebo får vänta tills ikväll) och läste GT medan jag väntade på min sallad och då brast allt igen. Fy fan. Okej, sensationsjournalistik är som den är, men den kan onekligen vara gripande.

Det är småsaker som driver mig över gränsen hela tiden. Som pratet runt Babbens sommarprogram häromdagen, eller till och med Måns Zelmerlövs lilla prat på Allsång på Skansen.

Ska inte göra några större utläggningar om saken, det ligger inte för mig att försöka uttrycka sådant, men jag kan bara inte förstå det och känner mig så himla berörd.

Det jag dock ska säga är att Jens Stoltenberg är otroligt bra och att jag grät som en bebis åt Britt-Marie Mattssons artikel om honom i GP i förrgår.

det där med korrekturläsning

På ett och samma uppslag i en av förra veckans GP-upplagor kan man läsa om någon som vill ha en "Crecent"-båt (fast det kan jag förlåta), någon som säljer en "utombordre" och den tidigare okända staden "Göterborg". Det är alltid lika roligt.

second strike

Just klar med dagens andra dusch inför dagens andra intervju. Därefter tvättstugan. För andra gången på typ tio dagar har jag felbokat mig. Tur att jag får en almanacka imorgon för detta börjar bli ohållbart.