Dödstrött

Det var hemskt trevligt idag - men det blir jobbigt med skrikiga ungar och en mycket pigg, nyfiken och STOR schäfer som springer runt benen.

Hemma brann busken:



Och jag och mamma lugnade nerverna med en martini. Eller ja, vermouth.



Nu: sängläge och ny bok. Eller som morfar sa, jag ska sätta mig på hela ryggen.

Dagens dikt: All the world's a stage av William Shakespeare

Jag borde naturligtvis vara dötrött på Shakespeare. Hittills har det faktiskt inte hänt. 
 
==
 
All the world's a stage,
And all the men and women merely players;
They have their exits and their entrances,
And one man in his time plays many parts,
His acts being seven ages. At first, the infant,
Mewling and puking in the nurse's arms.
Then the whining schoolboy, with his satchel
And shining morning face, creeping like snail
Unwillingly to school. And then the lover,
Sighing like furnace, with a woeful ballad
Made to his mistress' eyebrow. Then a soldier,
Full of strange oaths and bearded like the pard,
Jealous in honor, sudden and quick in quarrel,
Seeking the bubble reputation
Even in the cannon's mouth. And then the justice,
In fair round belly with good capon lined,
With eyes severe and beard of formal cut,
Full of wise saws and modern instances;
And so he plays his part. The sixth age shifts
Into the lean and slippered pantaloon,
With spectacles on nose and pouch on side;
His youthful hose, well saved, a world too wide
For his shrunk shank, and his big manly voice,
Turning again toward childish treble, pipes
And whistles in his sound. Last scene of all,
That ends this strange eventful history,
Is second childishness and mere oblivion,
Sans teeth, sans eyes, sans taste, sans everything. 
 
William Shakespeare (ur As you like itSom ni behagar)
 
==

2013: 241 - Vårlik av Mons Kallentoft

 
Jag kunde naturligtvis inte hålla mig från att plocka upp denna igår morse - och blev klar lagom till kvällen, trots att jag faktiskt inte hade sådär jättemycket lästid. 
 
SÅ BRA - jag är jätteirriterad på att jag har läst alla fem som finns i pocket nu, jag kan ju inte gärna läsa om dem redan! Tur att jag hittade en massa andra böcker i helgen... 
 
Här finner vi Malin Fors på sin mors begravning - samtidigt som en bomb detonerar på Stora Torget i Linköping. Bomben är apterad bakom en bankomat - kan det vara ett dåd mot banken? 
 
Otroligt spännande är det. Ännu en gång finns det flera berättarröster vilket jag verkligen gillar. Dessutom figurerar ett särskilt djur i boken - ett djur som jag inte hade någon aning om att jag var rädd för - men det adderade definitivt till stämningen i boken, hu! 
 
Malin Fors är lika väl porträtterad som tidigare - i slutet på Höstoffer hamnar hon på behandlingshem, och nu är hon nykter - men det betyder inte att hon inte längtar efter alkohol när det blir jobbigt. Och på bouppteckningen efter hennes mor blir det - jobbigt. 
 
Jag undrar om detta är en väldigt tidig tryckningen, för det är lite konstiga saker i den... på ett ställe görs det särskild sak av att beskriva att dottern Tove har en kort kjol och en tunn blus på sig - två sidor senare har hon jeans och tröja. Kapitel 27 har blivit 7 och en läkare byter efternamn lite hejsan hoppsan sådär. Dessutom fanns det ett sådant där pinsamt stavfel - det var inte träningsvErk men något åt det hållet - sådant slipper nog inte igenom en senare tryckning.