Dimma?



Kanske lite. 



2014: 187 - Sleeping Murder av Agatha Christie

Agatha Christie skrev Sleeping Murder mot slutet av livet - och sparade den för att den skulle ges ut postumt, efter hennes död. Många tycker att hon "sparade det bästa till sist", och jag har faktiskt läst alla Miss Marple utom två (tror jag) och jag är nog villig att hålla med om att denna är bäst. (Fast ska man vara petig är det inte den sista Marple-boken hon skrev - men den sista som utgavs.) 
 
Gwenda Reed är nygift, och kommer resande från Nya Zeeland för att hitta ett boende på engelska sydkusten åt sig och sin make Giles, som kommer att resa efter henne. Hon hittar ganska snabbt ett lämpligt hus som genast känns som hemma - men blir chockad då hon öppnar en garderob och finner en tapet som hon just fantiserat om till en barnkammare. 
 
När allt är ordnat åker hon till London för att besöka sin släkting Raymond West, Miss Marples systerson, och då även Miss Marple i egen hög person. De går och ser The Duchess of Malfi på teatern, men när Glenda hör de avslutande orden ("Cover her face, mine eyes dazzle; she died young") får hon en panikattack och rusar därifrån, hem till Wests. 
 
Hon berättar senare för Miss Marple att hon är helt säker på att hon hört just dessa ord yttras för längesedan, till en blond kvinna som hette Helen - av någon med björntassar... 
 
Det är spännande precis hela tiden, på det där typiska Miss Marple-viset där det lyckas vara trevligt och mysigt på samma gång som det är lite creepy - och omöjligt att lägga ner boken. Som vanligt, allts. Upplösningen är överraskande men logisk, och jag som kan få lite spel på deckare där det är alldeles för många personer inblandade brukar inte erfara det med Agatha Christie, trots att det är ett ganska stort galleri att hålla ordning på här. 
 
Alla tummar upp, jag älskar Miss Marple! 

2014: 186 - Kommissarie Morse och vägen genom skogen av Colin Dexter

Jag har sett en del Kommissarie Morse (och Kommissarie Lewis) på TV, men aldrig läst någon av böckerna, precis som fallet var med Midsomer Murders fram till alldeles nyligen. Men nu har jag det, trevligt nog! 
 
Polisen i Oxford får en dikt skickad till sig. De härleder den med hjälp av The Times kulturredaktion och läsare, till ett fall där en ung svensk kvinna försvunnit, och kommissarie Morse får avbryta sin semester för att tillsammans med Lewis försöka lösa fallet, genom att prata med ett otal människor - bland annat personen som hittade Karins väska, och hans fru - som av någon anledning river sönder några foton som hittats i hennes kamera. Men på ett av fotona finns ett hus som Morse identifierar till plats och därifrån kan de slutligen dra en mycket överraskande slutsats. 
 
Så brittiskt, och så bra. Miljöerna i och runt Oxford är lika härliga som på TV, och det är väldigt lätt att använda sig av karaktärerna såsom man känner dem från TV - även om Lewis är betydligt äldre i böckerna (och har en väldigt förtjusning för ägg och pommes frites), och jag kan inte säga att jag riktigt känner igen Morse i boken där han är en riktig kvinnokarl. Men jag har kanske inte sett tillräckligt på TV? 
 
Hur som helst, Dexter är skicklig och jag kommer att hålla ögonen öppna efter fler.