2015: 213 - Konsten att skapa en tjej av Caitlin Moran

Förvarning: Detta kommer att bli den mest snodda recensionen i denna bloggs historia. Först kommer en baksidestext. Sedan en länk till en annan recension. Sedan några ord som jag har hittat på alldeles själv. Haha. Dolly Wilde hade förmodligen varit stolt över mig ;-) 
 
"Året är 1990. Johanna Morrigan, 14 år, har skämt ut sig så fullständigt på lokal-tv att hon beslutar sig för att det inte är någon idé att vara Johanna längre utan återskapar sig själv som Dolly Wilde – snabbsnackande, hårdkrökande goth-hjälte och femme fatale på heltid! Hon ska rädda sin fattiga bohemiska familj genom att bli författare – som Jo i Unga kvinnor, eller systrarna Brontë – men utan det där med att behöva dö ung.

Vid 16 års ålder röker hon cigaretter, dricker sig full och jobbar för en musiktidning. Hon skriver pornografiska brev till rockstjärnor, har alla sorters sex med alla sorters män och sågar band i recensioner på högst 600 ord.
Men vad händer när Johanna inser att Dolly saknar något alldeles avgörande? Tänk om en låda full med skivor, en vägg full med posters och ett huvud fullt av pocketböcker faktiskt inte räcker för att skapa en tjej?

Konsten att bli tjej är en uppväxtroman i Doc Martens och trasiga strumpbyxor. En rolig, skarp och hjärtskärande berättelse om böcker, ångest, popmusik, socialism, eyeliner och att vilja bli kysst – och om att upptäcka, och uppfinna, sig själv."
 
Malena Rydells recension i DN säger ungefär allt det jag vill säga, så jag föreslår att man läser den
 
För att läsa denna Bildungsroman är nästan berusande. Till dunkande toner av Stone Roses hos John Peel och tittande på Blur som spelar biljard på The Good Mixer. Där man ju varit en gång eller tusen. Och träffat Amy Winehouse på toaletten, för övrigt. Sedan är det väldigt intressant att läsa om arbetarklassen i England post-Thatcher. Jag minns när Thatcher dog och folk hyllade henne till skyarna och man ba' ÖH, hon var en elak kapitalist. Folk tror fortfarande att hon var något bra och förtjänar hyllningar för att vara Storbritanniens första kvinnliga premiärminister och grejer. Då har man inte sett på nära håll vad hon gjorde med landet, det är ett som är säkert. 
 
Men alltså, LÄS denna. Gör det. Och lyssna på någon lämplig spellista samtidigt, med 90-talsindie och tidig britpop. För den är väldigt bra, även om jag liksom Rydell kan bli lite småtrött på glättigheten här och där. 

Kommentera här: