2015: 6 - Kvinnan som gick till sängs i ett år av Sue Townsend

Nu är det såhär att Sue Townsend är en av de bästa författarna jag vet. Alla Adrian MoleDrottningen och jag, Queen Camilla, Heja Coventry... det är förfärligt synd att hon gick och dog häromsistens. (Mamma och jag pratade faktiskt om henne så sent som igår kväll.) 
 
Kvinnan som gick till sängs i ett år är en fristående roman. 
 
När Evas yngsta barn flyttar hemifrån går Eva till sängs. Och där stannar hon i ett år. Så skönt, att få tänka klart och lämpa över ansvaret på äkta maken! Som inte har en aning om hur han ska bete sig med hemarbetet. 
 
Det handlar inte om någon livskris, om du frågar mig. Snarare tvärtom - Eva vill sätta igång livet, men först vill hon ha time-out och bli stark. Berättelsen sker inte utifrån henne, utan snarare alla runt omkring - det är genom dem som huvudpersonen kommer fram, så att säga. 
 
Ryktet sprider sig i Leicester om kvinnan som gått till sängs i ett år, och plötsligt börjar främlingar komma för att träffa henne och prata och be om råd - hon blir ett sorts liggande orakel. 
 
Det är naturligtvis fruktansvärt roligt. Det är ju Townsend. Och det är mörkt och svart och lite vasst också, förstås. Men hela tiden roligt. Detta är nog hennes mest tänkvärda roman om du frågar mig - någon skrev att det kanske är en liten fingervisning om det västerländska samhället, att vi tycker att det är konstigt att dra sig undan men här blir Eva upphöjd för det. 
 
Ja. Jag sörjer att jag inte kommer att få läsa något nytt av Townsend igen för oj, vad skicklig hon var. 
 
 

2015: 5 - Sågverksungen av Vibeke Olsson

Jag har blivit tipsad om böckerna om Bricken av Vibeke Olsson ett tag, men det har inte blivit att jag har läst dem - förrän även de dök upp i E2GO (eller jag hittade dem, en av de två...). Molnfri bombnatt av samma författare är en av de bästa böcker som skrivits om du frågar mig, så jag visste ju att dessa också skulle gå hem. 
 
Åh! Om de gör! Gud, så underbara de är. 
 
Bricken är elva år och arbetar som ströflicka på sågverket i Svartvik, i Sundsvallstrakten. Det är senvår 1879 - året som alla kommer att minnas då sågverken tystnar och arbetarna går i strejk. Allt kommer att stå still tills arbetarnas löner höjs. Och gör de inte det snart kommer det att bli tufft hemma hos Bricken, där det är klent som det är. Bricken är ensambarn, men hennes föräldrar har tidigare haft tre barn som dog av svält och fattigdom. 
 
Ett av barnen som dog hette Mårten, och han skulle ha varit en hel stor karl nu. Bricken låtsas att hon pratar med honom, berättar om vad som händer i Svartvik och på verket och om kattungen Gullenos som hon får av grannen trots att han hade tänkt dränka henne. 
 
De som inte vill strejka anses vara förrädare. Några av de strejkande går runt på nätterna och söker upp förrädarna för att misshandla dem. En av förrädarna är Brickens bästa vän Jennys pappa. Detta gör att Jenny blir mobbad och Bricken hamnar mitt emellan henne och de andra strejkandes barn. Det är sådant som visar vad man är för sorts människa, det har mamma och pappa sagt... 
 
En otrolig roman om väldigt många av alla de där sakerna som är viktiga i livet. Verkligen. Älskade den, älskade nummer två i serien (recension kommer) och håller på med trean nu - har dock kört lite fast, får jobba på det. 
 
Vibeke Olsson är hur som helst alldeles fantastisk på alla sätt och vis - helt otrolig! 

2015: 4 - The Golden Year - Ta makten över ditt liv på ett år av Hannah Widell och Amanda Schulman

Låt mig säga på en gång - jag är inte den som läser självhjälpsböcker. 
 
Men jag har lyssnat ganska mycket på Fredagspodden och då föll det sig naturligt att åtminstone kika på denna när den ändå fanns tillgänglig i E2GO. 
 
Jag ska inte påstå att jag läste vartenda ord, för det gjorde jag inte. 
 
Det är råd baserat på egna erfarenheter och upplevelser inom områdena kärlek, välmående, vänner och jobb. Sådant som vi alla har omkring oss, med andra ord. 
 
Och vissa saker kan man hålla med om. Vissa inte. Vissa erfarenheter kan man känna igen. Många inte. Amanda är ju bara två år äldre än jag, så vissa saker som hon minns från "ungdomen" kan jag känna igen. Dock är Hannahs observationer ofta intressantare, och henne kan jag inte identifiera mig med alls, ungefär (barn, skilsmässa, nytt barn, nytt gifte osv.) - men hon är så himla go bara. 
 
Så, ska man läsa självhjälpsböcker är nog inte detta en så dum variant jämfört med t.ex Mars och Venus och allt det där. Men det är nog ändå inte riktigt min grej.