2015: 95 - Alla kan se dig av Anna Jansson

Oooh! Detta kan nog mycket väl vara min favvo-Maria Wern hittills. Det är dessutom den nyaste, eftersom jag läser dem i fullständigt kaosartad ordning... men det märks att den är ny, för den är väldigt aktuell. Det handlar nämligen om personlig integritet och skyddet därav, och om hur lätt det numera är att sprida information och personliga saker på nätet och sociala medier. 

Är det offentliga skammen det enda vapen som kommer att behövas i framtiden? Det spekulerar Per Arvidsson om, och det är onekligen en intressant frågeställning. 
 
Hugo går första året på gymnasiet, och är mobbad. När han hotas med att en film av honom i en mycket komprometterande situation kan komma att spridas vill han bara dö. Någon tror sig se honom ha kastat sig från Gotlandsfärjan, men vittnet anses inte tillräkneligt på grund av psykisk sjukdom. 
 
Samtidigt begås ett antal svåra misshandlar och mord på pensionärer på Gotland, de flesta med dödlig utgång. Det lutar åt att gärningsmännen alla är personer i Hugos närhet - kan det finnas ett samband? Offren verkar också ha ett och annat gemensamt, förutom sin högre ålder... 
 
Denna boken är bannemig spännande hela vägen igenom. Vissa bitar är väldigt osannolika - det där med sammanträffanden och samband får inte bli alldeles urflippat långsökt, heller. Men - jag välkomnar min suspension of disbelief och tycker att detta är en riktigt bra deckare, som genast gav mig sug efter lite mer Wern. Kommer snart! 

2015: 94 - Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson

Jaaa. Ännu ett exempel på en ljuvlig ungdomsbok som jag önskar hade skrivts för tjugo år sedan. Så himla bra. 
 
Olivia är 17 år och från Byxelkrok på Öland. Fast hon har faktiskt bott i Kalmar sedan hon började gymansiet, så så himla farligt är det inte. 
 
Det är faktiskt rätt så bra. Tills hon blir dumpad av John, pojkvännen sedan tre år tillbaks - och allting ställs på huvudet. 
 
Först blir det skräck och panik, sedan kris - men sedan börjar hon träffa en massa andra killar. Och folk börjar prata. Och det är ju inget bra, så därför försöker Olivia rättfärdiga kontakterna med dessa andra killar för sig själv och för andra. 
 
Men - varför då, egentligen? 
 
Samtidigt pågår livet runt omkring - som är fullt av väldigt välskrivna karaktärer, situationer och känslor. Detta är en relativt lättläst bok, annat kan jag inte säga, men den tuschar alldeles lagom mycket på gravallvarliga saker mitt ibland bitar som är extremt roliga och fyndiga. 
 
Skitbra! Ser fram emot mer Ohlsson. 

2015: 93 - Inte riktigt enligt plan av Denise Rudberg och Hugo Rehnberg

Jag har ju ett väldigt konstigt förhållande till Denise Rudberg, i och med det att jag avskyr hennes chicklit, älskar hennes elegant crime och tycker att hennes ungdomsböcker är riktigt, riktigt bra. Därför kan jag ju inte låta bli att läsa när något nytt kommit ut - för med lite tur kommer det att hamna på den sidan gränsen som jag verkligen gillar! 
 
Och det gick - sådär. Haha. 
 
Jag läste denna över en solitär middag (ja, och lite efter också) och för det ändamålet var den absolut helt okej och lagom. Dessutom är det korta kapitel, vilket gör att det gick alldeles strålande att läsa den i telefonen och slippa sitta med plattan framme. 
 
Hade aldrig hört talas om Hugo Rehnberg förut, men nu har jag gjort lite efterforskningar och förstår att han varit redaktör för ett livsstilsmagain, och tydligen hade han något med Bingo Rimérs bok att göra också. Hur som helst - helt okänd för mig som har väldigt dålig koll på den delen av populärkulturen... 
 
Hur som helst. Förutsägbart - check. Men det gör inte så mycket. Man kan liksom räkna ut med pektårna vad som kommer att hända, och det förlikar man sig med på en gång, så det är helt okej. Det hela börjar på Paulas bröllop, hon ska gifta sig med Didde, en gammal vän till Didde som heter Tom dyker upp, blir berusad, trampar på brudklänningen. Ja, något sådant. Varannat kapitel berättas av Paula, varannat av Tom. Varannat är skrivet av Rudberg, varannat av Rehnberg. Inga chocker, med andra ord. 
 
Och det susar förbi. Och några bitar här och där är faktiskt riktigt roliga. Men det är oerhört ytligt och inte särskilt bra - det kan ingen människa säga. Ett underligt grepp är att alla kapitel heter som en hashtag - men inte vanliga hashtags, utan jättelånga, alldeles för genomarbetade dito. Nej, fy så tröttsamt. 
 
Men som sagt. Smårart och ytligt och lättläst på gränsen till löjligt. Paret har kommit ut med ännu en titel nu i dagarna, och jag skulle bli förvånad om jag inte har läst den innan semestern är över. Tvångsmässigt beteende, moi? 
 
PS: Ni vet hur jag brukar bli tokig på namedroppandet i Rudbergs böcker? Här tog det faktiskt ett litet tag innan det spårade ur, men då med råge. Mycket intressanta val av kändisar att namedroppa, också.