Blå naglar med glittertippar



Midnattsblått lack från Depend i botten, med lite metallicglans i. Blåglittrigt, Ocean Treasure från H&M på tipparna. Gjorde det lite ojämnt så att det ska se ut som om glittret "droppar" neråt - snyggare i verkligheten! 

Får se om det kanske går att få en lite bättre bild i dagsljus! 

Nu är Midsomer slut, och det börjar bli läggdags i rena goa lakan - i ett välvädrat rum med Viveca Sten på plattan :-) 

Imorgon brunch med Hanna! 

2016: 133 - Den man älskar av Mari Jungstedt

Jag har inte läst något av Mari Jungstedt på ett tag - jag vet inte riktigt varför, för det finns en hel hög som jag inte läst ännu. Misstänker dock att det är på grund av dåligt utbud på loppisar - och på att de inte finns på Nextory. Men sedan BookBeat kom in i mitt liv är de lättare tillgängliga! 
 
Och lättillgänglig är ett bra ord för att beskriva även denna bok - jag läste den i ett par sittningar, eller liggningar snarare - det flyter på och det är alltid skönt. 
 
Förlaget skriver: 
 
Mäklaren Sanna Widding har fått i uppdrag att inspektera en anrik gård i Bunge socken på norra Gotland. I samma stund som hon stiger in på tomten märker hon att allt inte är som det ska. Dagen därpå hittas hon mördad i ett vattenfyllt kalkstensbrott inte långt därifrån.
 
Gården vilar på djupa och mörka hemligheter som långsamt stiger upp till ytan medan familjen förbereder sig på att sälja den. Kriminalkommissarie Anders Knutas är tillbaka på heltid vid Visbypolisen. Han och kollegan Karin Jacobsson dras in i en serie omskakande händelser där en okänd gärningsman hela tiden ligger steget före.
 
Ja - det är puttrigt, sådär. Vissa delar naturligtvis ganska hemska också, men i stort så flyter det på i lagom fart. Ett par saker listade jag ut innan de avslöjades, vilket inte hör till vanligheterna för mig och deckare, men det gör då rakt ingenting. Det är trevlig läsning - och precis vad man förväntar sig. 

2016: 132 - Etthundra mil av Jojo Moyes

Jag lyssnade på denna, i inläsning av Gunilla Leining, på Storytel. Det var en alldeles lagom lämplig bok att lyssna på under arbetstid - det är inte hela världen att tappa koncentrationen lite grann. 

För visst är det förutsägbart. Men det betyder inte att det inte är trevligt! 
 
Jess Thomas trivs inte med livet. Hon har två barn, två jobb och det går inte ihop. Dottern Tanzie är ett litet mattegeni, men styvsonen Nicky, vars egen far inte längre finns med i bilden, blir mobbad i skolan för att han är lite egen. Och använder maskara. När Nicky hamnar på sjukhus efter att ha blivit misshandlad av grannpojken har Jess helt enkelt fått nog av de där usla Fishers som bor på samma council estate. 
 
En dag får hon ett telefonsamtal - Tanzie har blivit erbjuden ett stipendium till en fin skola. På 90%, vilket betyder att Jess och hennes odugling till ex, Marty, på något vis ändå måste hosta upp rejäla summor för att hon ska kunna gå där. Men när hennes lärare berättar om en matteolympiad med stora vinstsummor som Tanzie lätt skulle kunna vilja inser Jess att de har en chans. 
 
Det är bara det att de måste ta sig till Skottland, på andra sidan Storbritannien, för att Tanzie ska kunna delta. 
 
Som av ett mirakel ställer Ed, som Jess städar hos, upp. Han har själv ett kaotiskt förflutet och behöver komma bort från allt. Och efter många om och men sitter de då i bilen, Jess, Ed, Nicky, Tanzie och den illaluktande, gasbesvärade jättehunden Norman. 
 
Större delen av boken utspelar sig på resande fot, således, och det är mysigt - även om vissa bitar känns lite upprepande. Men här och där blir man trots allt överraskad och det är fint och härligt på alla sätt. Jojo Moyes är en riktigt bra historieberättare - jag har läst fyra av hennes fem romaner som kommit ut i Sverige samt en novell - nu ska jag bara försöka mig på Sista brevet från din älskade igen, som jag dumpade efter någon fjärdedel. Kanske var sinnesstämningen fel, för det är absolut inget fel på Moyes själv!