2016: 265 - Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson

   
 

Jeanette växer upp i fosterhem i Lancashire, i en före detta bruksort. Fosterföräldrarna är mycket aktiva evangelister inom pingstkyrkan, och Jeanette uppfostras helt enkelt till att bli missionär. Det är det finaste man kan vara. Tyvärr sätter skolan tidigt käppar i hjulen när de menar att Jeanette måste... gå i skolan. Till hennes mors stora förtret. Vad kan skolan lära henne som hon inte kan lära sig hemifrån av Herren, modern själv och hennes kompisar? 

Lösningen på alla problem är bön och apelsiner. Och Jeanette finner ändå en ganska varm och fin gemenskap bland pingstvännerna. De hänger en filt över TV:n på söndagarna och lyssnar på gudstjänster och missionsrapporteringar på radion istället. 

Men när Jeanette blir tonåring och träffar en flicka som hon blir förälskad i sviker gemenskapen henne. Hon blir utkastad hemifrån och tvingas försörja sig som glassbilschaufför och sminkös på en begravningsbyrå, hankandes fram i livet. Men det blir, trots allt, ganska bra. 

Detta är förstås en ganska hemsk berättelse egentligen (dock förstår jag att uppföljaren, Varför vara lycklig när du kan vara normal? är betydligt hemskare då den är mer självbiografisk medan denna är fiktiv med självbiografiska inslag eller kanske tvärtom) - men den är skriven med en stor skopa humor. Jag minns inte exakt vad det var nu, men jag började gapskratta åt ett av moderns påhitt vid ett tillfälle - det är inget jag brukar göra när jag läser. 

Varvat med den raka berättelsen finns myter och legender som jag inte alls fastnade för utan skummade mig igenom. Så får man också göra ibland. 

Som helhet tyckte jag hemskt mycket om boken. Galghumor är underbart och jag tycker att Wintersons språk är härligt. Lär läsa nästa bok också men får nog lov att smälta denna lite grann först :-) 

Kommentera här: