2016: 272 - Janusstenen av Elly Griffiths

                                    
 

Andra boken om Ruth Galloway, rättsarkeolog, kom med höga förväntningar som definitivt infriades. Som jag har sagt förut så är jag så oändligt glad åt att ha stiftat bekantskap med Ruth Galloway, Vera Stanhope och Roy Grace i år. Brittiskt 
är bäst! Jag läste denna på originalspråk, för övrigt, men är övertygad om att översättningarna är mycket bra. 


En byggfirma är i full fart med att riva ett gammalt hus i Norwich där det ska byggas lägenheter när man träffar på ett skelettfynd - benen från ett barn, men utan kranium, under en dörröppning. Kan det röra sig om någon sorts offer? Eller "bara" ett barnamord? Det fanns tidigare ett barnhem i huset...

Ruth och kommissarie Harry Nelson - som råkar vara såväl gift som far till Ruths ännu ofödda barn - får slå sina påsar ihop för att försöka lista ut vad det är som har hänt. Nelson får tag på en präst från Sussex, Fader Hennessey, som berättar om ett syskonpar som försvann under tiden som han arbetade på barnhemmet - kan det vara flickan som ligger under golvet? Eller är benen äldre, kan det ha med perioden innan barnhemmet att göra, då huset var privatägt... av förfäder till de som äger byggfirman idag? 

Det är superspännande hela vägen igenom - samtidigt som det är lågmält och lite pratigt. Underbart! Jag låg och läste de sista femtio sidorna i fredags kväll, dödstrött men var bara tvungen att få reda på om det var som jag trodde - och precis när det var som mest spännande flög rullgardinen upp av sig själv med en jättesmäll - så rädd har jag inte blivit på länge. Och det är ett gott vitsord! 

Jag älskar detta och det är inget snack om att jag kommer att plöja fler under hösten - efter att jag har kollat ytterdörren några extra gånger samt sett till att persiennerna sitter fast i sina skenor... ;) 

Kommentera här: