2016: 338 - Bläckfisken ~ en vidunderlig kärlekshistoria av Christer Lundberg

 
 
Aldrig har väl en undertitel - en vidunderlig kärlekshistoria - varit så korrekt! För vilken vidunderlig skröna detta är. En underbar sådan, alltså! 
 
Det är ingen nyhet för er som hänger här ofta att jag verkligen gillar Kvällspasset i P4 och SöndagsMorgan i P4, och att jag på lediga stunder gärna lyssnar på gamla avsnitt av Christer i P3 och Christer och Morgan rapporterar - jag tycker att Christer och Morgan och deras andra redaktionsmedlemmar är så himla himla bra. Christer och Morgan skriver ju även böcker (av Christer har jag tidigare läst Gräspojken och av Morgan, min blivande make fast han inte vet om det, Radhusdisco som jag tänker läsa om inom kort och Det opålitliga hjärtat) och detta är alltså Christers andra roman. 
 
Jimmy är 34 år och bor hemma hos morsan. Han ägnar sig mest åt att spela World of Warcraft och röka (och odla) marijuana, och har liksom fastnat i det förflutna sedan hans bäste vän mördades av juggemaffian för femton år sedan. 
 
Genom den mystiske handläggaren på Arbetsförmedlingen får han en praktikplats på Sjöfartsmuséet i Göteborg, runt hörnet från morsans lägenhet på Amerikagatan. Där träffar han Julia - en liten jättebläckfisk som bor i sumpen under muséet - och Lisa, som jobbar i receptionen. Det är någon sorts kärlek vid första ögonkastet med båda två. 
 
Men Julia är inte så liten och försvarslös som det först verkar. Hon har dessutom elva tentakler. Och hon växer, och växer, och växer, vilket får oerhörda konsekvenser. 
 
Ja - det är en svindlande och sannerligen vidunderlig skröna där små händelser får stora följder, och man sitter verkligen som på nålar. Boken är inläst av författaren själv, och jag rekommenderar verkligen att man lyssnar! (Om du lyssnade på Storytel för mer än ett halvår sedan måste du lyssna om, det framkom här i höstas att förlaget hade tabbat sig rejält och GLÖMT få med näst sista kapitlet, fruktansvärt dåligt.) 
 
I denna trevliga intervju i Hallandsposten beskriver författaren själv boken som "en blandning av Hajen, Gudfadern, En kärlekshistoria och Gamla Majgrabbars årskrönika" och påpekar även att många kommer att anse att den är helt orealistisk. Och det är den. Men den är härlig! Jag älskar ju korrekta beskrivningar av städer och områden jag känner väl, och jag är stolt över att bo i postnummerområdet 414 (som både huvudpersonen Jimmy och Lundberg själv har tatuerat på bröstet), även om jag finns i utkanten :-) 

Kommentera här: