2016: 229 - Himlen börjar här av Jandy Nelson

Det finns en hel hög amerikanska YA-författare som jag inte kommit mig för att läsa ännu. Inte hunnit, helt enkelt. Det är ju inte så att jag har legat på latsidan vad gäller läsningen i år, men det finns så otroligt mycket! Jag har inte ens hunnit läsa alla böcker av David Levithan som jag har på plattan, och det säger en hel del... 


De jag tänker på särskilt som jag inte läst ännu är Sarah Dessen, Jenny Han och Jandy Nelson. Men så upptäckte jag av en slump att Jandy Nelsons böcker kommit till Nextory, och då var det ju ett mindre hinder att övervinna. Jag kastade mig över den första - Himlen börjar här - och läste praktiskt taget ut den på tåget till Malmö i lördags. Satt i förundran över att det finns såhär fantastiska författare. Åh, alltså. 

Lennon - Lennie - går på high school, brinner för sin medverkan i orkestern och älskar naturen. Hon bor med sin mormor och morbror Big. Och hon sörjer sin storasyster Bailey, som hastigt dog i en hjärtattack medan hon höll på att repetera skolpjäsen. Hon led av hjärtarrytmi och hennes liv gick inte att rädda. 

Bara det! Så hjärtskärande. 

I sorgen möts hon och Toby, Baileys pojkvän, och de inleder ett förhållande. Samtidigt träffar Lennie Joe Fontaine i skolan - en riktig snygging som är musikvirtuos, och som försöker göra allt för att hjälpa Lennie med sorgen och med att komma vidare. Hennes eget sätt att arbeta med sorgen är att skriva dikter och små lappar med texter om Bailey och samtal de hade innan hon dog. Hon får under sitt sorgearbete reda på mer om Bailey, och om hur desperat hon var att få tag på systrarnas mamma som rymde hemifrån för sexton år sedan, när Lennie var bebis. 

Lennie förälskar sig i Joe, men fortsätter att klamra sig fast även vid Toby. Till slut blir det naturligtvis en clash och Lennie måste välja - inte bara mellan de två killarna, utan även hur hon ska fortsätta att leva sitt liv. Hon inser till slut att det inte bara är hon som sörjer, och att hon måste ta ett steg mot acceptans och att fortsätta framåt med sitt eget liv. 

Så vackert, så välskrivet, så roligt (ja, faktiskt) och ja, helt underbart bra. Jag älskar persongalleriet, mormor med sin kärlek till naturen och morbror Big som är stadens casanova och som bara inte kan sluta gifta sig... och krukväxten som bor hos dem som mormor och Big är övertygad om speglar Lennies känsloliv. Så himla härligt. Fantastiskt bra. 

1 Evelina:

skriven

Har tänkt försöka läsa den nu i juli! Ser verkligen fram emot att läsa den!

Kommentera här: