2016: 49 - Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri

Ja, jag är ju då sist i Sverige med att läsa Khemiri. Och detta är inte ens den senaste, mest hyllade! 
 
Men det spelar ingen roll, för nu har jag läst. Eller lyssnat, till och med. Det är Jonas bror som har läst in boken, namnet flyr mig nu... jo, Hamadi heter han ju. 
 
En bomb har sprängts i Stockholms innerstad. Huvudpersonen var på disco när kusinen försökte ringa och berätta. Men nu vet han. Och han irrar. Som han irrar inne i stan. Och pratar pratar pratar, i telefon, med sin bror, med en kusin i Tunisien, med en gammal tjejkompis han nu blivit jättekär i, med Djurens Rätt som vill ha pengar och med mormor som tror att hon är tjugotvå. 
 
Det är verkligen en salig blandning av roligt och ruskigt, det här. Det är en sådan paranoia och ett sådant surr - men det är fantastiskt kul skrivet också. 
 
Mer Khemiri? Ja tack! Åh, vad jag gillar hans språk och ännu en gång, detta fantastiska DRIV som vissa unga författare har. Jag beundrar dem! 

Kommentera här: