2016: 79 - Den sista dagen i december av Mariette Glodeck

Jag tyckte att Röda vita rosen av Mariette Glodeck var helt underbar, och har läst den någon mer gång efter första läsningen för snart tre år sedan. Och jag har nog varit medveten om att det finns en uppföljare, men det har inte blivit av att jag har läst den - men förra helgen råkade jag ha gott om tid och plöjde den ganska snabbt. 
 
Det är samma kompisgäng som i första boken, även om ett par av dem är betydligt mer perifera. 
 
Den sista dagen i december börjar på första advent, när ett tillkännagivande görs - Milla ska gifta sig med Nils Natt och Dag - på självaste nyårsafton. Och romanen blir upploppet till den stora dagen - det är möhippa (eller svenhippa eller mösexa, jag minns inte vilket de valde men själv föredrar jag kusinens variant i somras - hensexa) på Finlandsbåt, med mer eller mindre lyckat resultat, och det är full fart hela boken igenom. 
 
Vi följer huvudpersonerna - i alla fall fem av dem - både ensamma och tillsammans med de andra. Och det är så himla välgjort. Språket är bra och otroligt flytande, jag känner aldrig att det blir tråkigt eller att jag kör fast och behöver lägga ner den - det är bara full kareta hela vägen. Och jag gillar det för jag gillar som bekant driv i alla konstformer - särskilt musik, men såklart även litteratur och poesi. 
 
Och jag blir förälskad i Stockholm, även om jag egentligen inte är så bekant med staden. Håller just nu på att bestämma mig för om jag ska åka upp till Suede på Gröna Lund i juni, och tror att läsningen av Den sista dagen i december har hjälpt till i beslutsprocessen. 
 
Man kan inte låta bli att tänka på Louise Boije af Gennäs 2000-talstrilogi - på gott och ont. Jag tycker att denna är bättre! Och - jag tänker flera gånger på en annan bok av Louise BafG,nämligen Ju mer jag ser dig - som jag tycker är en av hennes allra bästa och som jag planerar att läsa om inom mycket kort. Har nog läst den tio gånger - men det är inget hinder :-) 

Kommentera här: