2016: 147 - Fågelburen av Lisa Jewell

Jag har läst flera böcker av Lisa Jewell förut - böckerna om Jem och Ralph och Smith, och Thirtynothing och någon mer, tror jag. Har alltid gillat dem, även om Jem är lite för MPDG för mig ibland - för de är fulla av humor men samtidigt finns en hälsosam bas av svärta och melankoli med i bilden. 
 
Och nu vet jag verkligen inte varför jag inte har läst något av henne på så länge! Tror att jag läste The truth about Melody Browne när den kom ut 2009, men sedan dess har jag inte kommit över henne och uppenbarligen inte letat heller. 
 
Hur som helst - det har pratats en hel del om just Fågelburen på sistone, jag har haft den i mina olika elektroniska bokhyllor men inte kommit mig för att läsa den ännu, men så låg den där på Pocket Shop på Landvetter förra onsdagen när jag skulle åka till London och såg sådär oemotståndlig ut. Så jag tog den. Och läste ungefär halva redan på Landvetter, planet och flygbussen in till stan. Vilket är ett gott betyg, för jag brukar oftast tappa koncentrationen just när jag befinner mig på olika färdmedel. Finns så mycket annat att titta och lyssna på, ni vet? 
 
Så ja. Fantastiskt bra. 
 
I ett vackert litet hus i Cotswolds bor familjen Bird. Det är ordentliga Megan, drömska Bethan, tvillingarna Rhys och Rory, snälle pappa Colin och kärleksfulla, vilda, hippiemamman Lorelei. Allt är idylliskt, huset är underbar och livet är perfekt. Tills en påskhelg, när tragedin slår till. Familjen slits samman, och när vi lär känna dem lever alla på olika håll i olika delar av världen - men just påsken är en tid på året som vi hela tiden återkommer till. 
 
Ja, det är riktigt bra läsning. Jag lyssnade på andra halvan då jag kände att jag var tvungen att få veta mer men aldrig hade tid att läsa - så så gjorde jag, och det blev bra. Men det är synd när uppläsarna inte gör sin research tycker jag.
 
Gunilla Leining har inte kollat upp hur man uttalar Rhys utan uttalar det som "rice", vilket är oerhört irriterande. Och som parentes är det lite störande när två huvudpersoner heter som andra etablerade "kulturpersoner" - Lorelei och Rory i samma bok blir ju lite som om några skulle heta Ross och Rachel, eller så. Ja, det roligaste är förstås Charles och Camilla i Den hemliga historien, men de var ju inte etablerade när boken skrevs! 
 
Anyway. Mycket bra. Jag köpte genast en annan Lisa Jewell-bok på hemvägen, och igår hittade jag mirakulöst nog en på loppis. Ser fram emot mer, alltså! 
1 Joelinda:

skriven

Fin recension!

Svar: Tack!
Anna

Kommentera här: