2016: 153 - Jan Svensson av Johanna Lindbäck

Jan Svensson flyttar, som så många av Johanna Lindbäcks ungdomskaraktärer, från Stockholm till Luleå, med sin familj. På prov, eftersom pappas man Niklas har fått jobb däruppe i ett år. Jan är elva år, och det är ju en ålder när alla söker efter sin identitet och plats - men nu måste han alltså göra det på ett helt nytt ställe, i en ny klass med nya klasskamrater. 
 
Tänk om det inte blir bra? Tänk om han inte passar in, inte blir accepterad, tänk om de retar honom för hans namn eller för att hans pappa är gay? Funderingarna är många, förstås. Och det är en fröjd att få följa Jan ett tag, även om det inte är helt smärtfritt. Det blir tydligt ganska tidigt i klassen att det inte är självklart att man får vara med och passa in, när granntjejen Nicki får en redovisning sabbad av klasskamraterna. Nicki har bott i London och är inte riktigt som de andra. Men hur står det egentligen till med henne? 
 
Jag älskar Jan och hans familj, jag älskar hans lärare Martin och jag älskar särskilt det bara är så att Jans familj är en regnbågsfamilj, där hans mamma och pappa skaffade barn som en praktisk grej eftersom pappan är gay och det är ingen stor grej med det. De är bara en supermysig familj. Linda Skugge har skrivit om Johanna Lindbäcks romaner en gång, om hur befriande det är att de handlar om vanliga ungdomar, och jag håller med. Naturligtvis är det viktigt att skriva om de ungdomar som har problem på ett eller annat sätt också, men det är samtidigt lite trevligt och skönt att slippa självskador och droger en stund. 
 
Jag gillar verkligen boken och tror att den kommer att bli en riktig favorit bland yngre ungdomar. 

Kommentera här: