När livet börjar om av Lucy Dillon

Jag har bara läst en bok av Lucy Dillon tidigare, Ensamma hjärtan och herrelösa hundar, och tyckte väl att den var rätt okej. Det tycker jag väl om denna också. Sara hade bestämt sig för feelgood-tema när vi skulle rösta i bokcirkeln sist, och jag var glad att det var denna som blev vald bland hennes förslag då jag ju vet att många är väldigt förtjusta i Dillon. 
 
Jag blev inte så förtjust här. Det är förutsägbart även om jag inte kan förutse exakt vad det är som kommer att ske, och det blir ju lite långtråkigt. Sedan är jag helt ointresserad av renovering och ombyggnader och tyckte att det tog upp lite väl mycket plats. Jag gillade ingen av huvudpersonerna sådär innerligt som jag gärna vill göra i feelgood, och det förtar ju också lite av upplevelsen. 
 
Nå. Premissen: ett par i trettioårsåldern flyttar ut på landet för att ta över hans föräldrars hus efter att hans pappa gått bort och han själv förlorat jobbet i London av en anledning som inte avslöjas förrän ganska långt fram men som känns ganska uppenbar tidigt. En dag blir en ung kvinna påkörd utanför hotellet. Hon har en lapp med parets namn och adress i fickan, men har helt tappat minnet när hon vaknar upp. 
 
Just det där med minnesförlust kan ju gå åt två håll. Jag tycker inte att det riktigt går åt rätt håll här. Jag blir inte engagerad en enda gång, och jag vet inte om det beror på mig eller boken. Som sagt - Dillon är ju otroligt populär, så det finns väl anledning att utgå ifrån att det är mig det är fel på ;-) 
 
Men jag gillar beskrivningarna av den engelska landsbygden, förstås, och i vissa stycken är den torra engelska humorn som jag älskar så mycket definitivt med. Så en trea ska den ha! 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Boklysten, Lottens bokblogg
 
Boken finns att köpa här eller här

Kommentera här: