Fyren mellan haven av M L Steadman

 
 
Ja, tänk - ett år efter att jag först gav mig på denna blev jag faktiskt klar! Nu var det så att jag försökte mig på den i ett hotellrum i London i 34° värme, utan mer än en liten pyttefläkt - det var nog inte rätt sinnesstämning för att läsa något alls förutom möjligtvis något betydligt mindre intressant... för det var verkligen inte för att jag inte gillade den som jag inte fullföljde den gången. Men, som alltid när jag börjat på något och sedan inte läst färdigt drar jag mig något för att börja igen. Men - nu behövdes något med en fyr till Sommarbingot, och då var det ju faktiskt ett ypperligt läge. 
 
Ni har väl läst den allihop, och / eller sett filmen, så jag behöver kanske inte resumera så värst mycket - på en liten klippa mellan haven, utanför Australiens kust, bor fyrvaktaren Tom med ett förflutet på västfronten, och hans hustru Isabel. De plågas av ofrivillig barnlöshet och flertalet missfall men några år efter att de kommit till ön blåser en båt i land - med en död man och ett levande spädbarn i. Tom vill genast underrätta myndigheterna om händelsen men Isabel bönfaller honom att låta bli - för henne är detta ett bönesvar direkt från Gud - äntligen har de fått sitt efterlängtade barn, sin dotter. Först när de kommer till fastlandet ett par år senare förstår de verkligen att händelsen som gett dem mening har slagit en annan människas liv i spillror. 
 
Det är en otrolig berättelse om rätt och fel, och hur gränsen däremellan kan suddas ut på en sekund. Det handlar om kärlek och längtan, förlust och desperation, och det är verkligen precis så fantastiskt som "alla säger". Så vemodigt, så vackert, så dramatiskt och så oförglömligt. Rekommenderas varmt till alla och envar - jag tror nog att nästan alla kan få med sig lite tankeföda från denna strålande roman. 
 
 

Kommentera här: