Grace av Anthony Doerr

Jag är en av de få som inte läst Ljuset vi inte ser - ännu, för jag har tänkt göra det. Ett bra tag. Men som med så mycket annat... ja, ni vet. Det kommer saker emellan. Men när denna damp ner i brevlådan från Forum, väldigt vackert förpackad, blev jag förstås glad - den där famösa sparken i baken. 
 
David Winkler växer upp i Anchorage, Alaska. Här väcktes min nyfikenhet - även om jag blir stressad av glesbygdsskildringar är det något väldigt intressant med Alaska, jag vet inte vad. Han lever ett ganska tyst och inbundet liv, dras till vädret och är besatt av snö. Ibland drömmer, eller ser, han saker innan de händer - som en man som blir påkörd av en buss, och hur han kommer att träffa sin blivande hustru. Mycket riktigt, han träffar henne som uttänkt och de flyttar till Ohio. Väl där drömmer han att hans dotter kommer att drunkna medan han försöker rädda henne från en översvämning - för att undvika detta sticker han utan ett ord. 
 
Han reser hundratals mil bort och hamnar till slut på en karibisk ö, där han blir bästis med en familj som också har en liten dotter. De tar, av någon anledning för han är otroligt jobbig, hand om honom och hjälper honom tillrätta. Han stannar där tills han blir en ganska gammal man och arbetar som någon sorts vaktmästare på ett hotell. Det är dottern i familjen som tar honom under sina vingar som till slut visar honom Den Rätta Vägen. Genom en massa snöflingor. 
 
Ja, som ni hör var detta verkligen ingenting för mig. Skapandet av en handling genom idiotiska val av en huvudperson utan vuxen mentalitet eller social kompetens känns otroligt märkligt, språket är på sina stället otroligt vackert och poetiskt, på andra ställen bidrar det till den pekoral detta blir för mig. Nej, det här förstår jag överhuvudtaget inte hur det har blivit en bok - det kanske är jag som inte förstår något - och jag gillade början - men sedan spårade det ur fullständigt. 
 
 
Vill du trots allt prova och överbevisa mig så finns boken att köpa här eller här ;-) 
 

Kommentera här: