Brev till min dotter, red. Elcim Yilmaz

Det är otroligt svårt att recensera en antologi med mycket personliga texter, så jag ska inte göra det, i ordets egentliga mening. Det är dessutom extra svårt när jag tycker olika om texterna! 
 
Men det som mest av allt genomsyrar alla texter är kärlek och naturligtvis en välvilja. Tretton mer eller mindre kända kvinnor har skrivit brev till sina döttrar, vare sig de finns eller ej - Martina Montelius har till exempel uppfunnit en lillasyster till sina existerande döttrar. Du finner ungefär samma budskap i alla texterna: gör som du vill, var stark, låt ingen sätta sig på dig, var den du är och låt ingen bestämma över dig. Bra budskap allihop! Vissa är formulerade på ett otroligt varmt och rörande sätt, någon känns alltför beskäftig. 

Vissa har en stor skopa humor, vissa vemod, vissa förskräckliga berättelser om händelser i det förflutna. Som sammanfattning är det dock en fin antologi, med helt rätt budskap. Ta ingen skit och gör vad du vill.  En av mina favoriter, Mia Skäringer skriver "Gör dig fri, det är det enda sättet"
 
Märta Tikkanens avslutande text, Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon publicerades för första gången i en dagstidning i slutet på 70-talet - jag minns inte vilken. Den finns lite överallt på nätet att läsa, till exempel här, om en vill ha ett litet smakprov! 
 
Detta var ett recensionsexemplar. Tack Forum
 
 
 
Andra som skrivit om boken: Med näsan i en bok, Johannas deckarhörna, Västmanländskan, ...och dagarna går, Boktanken.
 
Boken finns att köpa här och här

Kommentera här: