De öde fälten av Elly Griffiths

När en grävskopa på en byggarbetsplats stöter på ett flygplansvrak från andra världskriget är det i sak inte jättekonstigt - det finns mycket sådana gamla lämningar, till och med flygbaser, kvar på den engelska landsbygden. Det som är remarkabelt här är att piloten sitter kvar vid spakarna - Frank Blackstock, som rapporterades saknad till havs sextio år tidigare. Nelson och hans mannar kopplas förstås in - såväl som vår kära hjältinna, Ruth Galloway. 
 
Familjen Blackstock, som Frank tillhörde, driver lantbruk i närheten. En mystisk man ses stryka omkring på deras ägor, och en hel rad obehagliga incidenter sker. Vad är det egentligen som pågår - och varför reagerar familjen så olika och underligt på det som pågår? 
 
Detta är kanske en av de starkaste av Griffiths böcker hittills i serien. Det som jag älskar mest är ju det typiskt brittiska - humorn, klasskillnader, stiff upper lip och miljöerna - allt detta får ta mycket plats. Så är jag ju så förtjust i Ruth, också. Som jag skrivit om förut så är det många som inte gillar Ruths milda besatthet vid sin vikt och funderingar över vardagslivet men jag tycker att det är så härligt och befriande med en äkta person! För mig är just dessa viktfunderingar, till exempel, inte på något vis författarens sätt att vilja placera betydelse vid kroppshets utan helt enkelt göra Ruth mänsklig. Hon är en briljant forskare och akademiker, men hon oroar sig också för att rumpan ser bred ut i några särskilda byxor eller för att äta för mycket eller spilla vid en middag - precis som de flesta kvinnor säkerligen någon gång gör. 
 
Jag är våldsamt förtjust och har ju två Ruth-böcker till att skriva om inom kort! Nu gäller det bara att bestämma om jag ska vänta lite på nästa, The Chalk Pit, eller bara köpa e-boken. Jag tror att vi alla vet hur det kommer att sluta - precis som med senaste Roy Grace så kommer jag i något svagt ögonblick trycka på "Buy with One Click"-knappen...! 
 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här
1 Anna Johansson:

skriven

Jag väntar på nästa bok, man kan inte göra annat än att tycka om Ruth. Kanske har jag tjatat om det förut men jag har intervjuat Elly inne på Kulturkollo och hon var en så mysig samtalspartner. Vi chattade på FB i säkert en timme :-)

Kommentera här: