Den bittra pajens sötma av Alan Bradley

 
Många av mina vänner har hyllat denna men jag har inte riktigt kommit mig för att plocka upp den. Jag tror att det kanske har med omslaget att göra? Det ser lite amatörmässigt ut och det finns en massa egenutgivet krafs på både Storytel och Nextory som jag passar mig noga för som brukar se ut ungefär såhär. Men det var fördomar det. 
 
Detta är något så trevligt som en Agatha Christie-aktig deckare med en elvaårig giftexpert i huvudrollen. Visst låter det genast härligt? Det är det också. Flavia de Luce bor med sin pappa och sina storasystrar Daphne och Ophelia i en gammal herrgård på engelska landsbygden. Ja och pappans alltiallo som han tog med sig hem efter kriget, en granatchockad man. Året är 1950, det är sommarlov och en dag hittar Flavia en man liggande i gurklandet. Han säger sitt sista ord - Vale! - med en pust luft med en underlig doft rakt i ansiktet på Flavia innan han dör. 
 
Detta blir upptakten till ett stort drama i den lilla byn och det är så njutbart, så humoristiskt och härligt och spännande utan att vara onödigt blodigt och kladdigt. Bra tempo, lugnt och fint men jag vill hela tiden veta vad det är som har hänt. Massor av välkomna element - internatskolor, värdshus, smörjgropar... 
 
Rekommenderar riktigt varmt och jag vill gärna läsa mer om Flavia. De verkar ha översatts i en lite underlig ordning i Sverige men jag ska nog försöka få tag på dem på engelska, för det är säkert ännu bättre. Men översättningen var bra, det var den! 
 
 
 
Boken kan man köpa här eller här

Kommentera här: