Finna sig av Agnes Lidbeck

 
 
Först och främst - språket är nästan fulländat i denna korta roman. Det märks att författaren skrivit poesi tidigare - det visste jag inte förrän efteråt, men då faller allt på plats. 
 
Storyn då? Nja, jag vet inte. Författarens ambition är att skapa en sorts klaustrofobi hos läsaren på få sidor, så att säga - det kände jag inte. Jag kände mig mest irriterad på huvudpersonen, som var helt omöjlig att fatta sympati för. 
 
Anna tappar liksom identiteten när hon blir mamma. Det handlar inte om förlossningsdepression eller utbrändhet som i andra, lite liknande böcker (ja, jag tänker på Sara Beischer och Kristina Sandberg, till exempel) utan... något annat. Direkt efter förlossningen går hon omkring i korridorerna, tittar på män och undrar om de kommer att "vilja ha henne" när hon återgår till sin normala kropp, och detta fortsätter liksom. 
 
Åren går, hon blir tvåbarnsmamma och vill bara bli sedd och vara central. Hon inleder en relation med den mycket äldre Ivan och efter en tid beslutar Jens, fadern till barnen, sig för att lämna henne. Därmed hamnar hon i en situation som definitivt inte finns med i planerna och jag vet inte, men jag tycker att det är rätt. Det går aldrig att fördöma andras handlingar utan att vet allt, men man kan sköta saker på olika sätt och jag tycker mest att Anna är naiv, manipulativ och jobbig boken igenom. 
 
Det känns liksom som om jag har läst detta förut, fast bättre och med intressantare personer, så detta var tyvärr ingenting för mig. Men en trea ska boken ha, för sitt strålande språk som var anledningen till att jag alls läste ut den. 
 
 
Just nu just här har också skrivit om boken, och den finns att köpa här eller här
1 MissMagic:

skriven

Älskar böcker med fint språk. Men ja, handlingen och karaktärerna är ju också väldigt viktiga för att helheten ska kännas bra ^^

Kommentera här: