De oroliga av Linn Ullmann

En sak ska sägas på en gång - jag har aldrig sett något av Ingmar Bergman, förutom möjligen någon dramatisering på tv av... någonting. Men jag kan inte minna mig om vad det skulle vara, i så fall. Däremot är han ju en person som är omöjlig att inte åtminstone känna till. Mina dramalärare, från England och USA, hade betydligt bättre koll på honom än vad jag har och hade. 
 
Liv Ullmann har jag aldrig sett i något heller, även om jag ofta tänker att jag måste se Utvandrarna. Och Linn Ullmann känner jag bara till namnet, så att säga. 
 
Trots denna kassa bakgrundsutbildning har jag varit otroligt intresserad av denna boken sedan den kom - och till slut kunde jag ladda ner den från biblioteket. 
 
Formen är ganska fri, det finns element som närmast liknar streams of consciousness om barndomen, det är intervjubitar med Ingmar Bergman på kassett, det är fina känsloskildringar som jag tycker är imponerande objektiva, eftersom det är en ganska beklämmande och upprörande bok. På ett skickligt vis lyckas Ullmann hålla den både osentimental och mycket känslosam. 
 
Det är en underlig barndom och uppväxt att läsa om - det är ju hela tiden tydligt att det är två världsstjärnor som är föräldrar till Linn, men det är liksom som om hon inte riktigt förstår det. Och så är det ju - den egna sitsen förstår man sig ofta inte alls på förrän man får ta steget utanför och titta in. 
 
Mycket bra - och säkert ännu bättre för dig som kanske har bättre koll på legenden Bergman! 
 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Västmanländskan, ...och dagarna går, Just nu just här
 
Boken, som nyss har kommit i pocket, finns att köpa t.ex här eller här
1 Sebastian:

skriven

Har inte heller någon direkt koll på Bergman - när jag var på poesiskrivarkurs i Wales som sjuttonåring minns jag att en lärare beundrade mig för att jag inte sett någon Bergman-film, han trodde att det var en medveten handling. Men trots min Bergman-obildning håller jag helt med dig om Linn Ullmans bok! En läsning som väcker tankar och känslor, som blir något större än bara en uppväxt med kända föräldrar.

Svar: Ja, verkligen. Den gjorde stort intryck på mig och som sagt tror jag att det kanske är bra att jag inte hade några särskilda förkunskaper om Bergman.
Anna

Kommentera här: