Kallocain av Karin Boye

 
 
Jag fick Kallocain när jag fyllde arton, eller kanske nitton. Nu har jag äntligen läst den! 
 
Jag älskar Karin Boye - men jag har uppenbarligen bara läst hennes lyrik. Inte för att det är något fel med det, egentligen, men jag är så glad att jag äntligen tog itu med denna! 
 
När jag skrev på Instagram om att jag äntligen var igång fick jag otaliga kommentarer om att en måste komma ihåg att den skrevs före 1984. För mig, som Boye-fan, var det ju uppenbart eftersom jag visste att 1984 kom ut 1948, och Karin Boye herself dog 1940. Men det får en ju inte hänga upp sig på. 
 
Leo Kall lever i ett framtidssamhälle, där regimen har fullständig koll på allt. Han utverkar ett gift, eller ett sorts vaccin, som får människor att tala sanning. På gott eller ont. 
 
Det är så intressant. Så välskrivet, språket är så vackert att man baxnar. Och så sorgligt och skrämmande, på en gång. Helt fantastiskt! Och nu förstår jag varför väninnan Heidi och hennes klasskamrater på Göteborgs Högre Samskola läste denna redan i första årskursen - det är nämligen något som till och med jag vill benämna Stor Litteratur. 
 
Helt otroligt. 
 
 
Boken kan man köpa här eller här, om man vill! Annars finns den som e-bok i en app nära dig. 
1 Sebastian:

skriven

Kan verkligen rekommendera "Kris" också! Och "Astarte" är fin, liksom "För lite", men "Merit vaknar" minns jag inte så mycket av. Boyes noveller är också väldigt läsvärda. Även om dikterna är något alldeles särskilt :)

Svar: Tack för tips! Ja, lyriken är jag välbekant med men har inte läst mycket på prosa. Ska ta med mig dina tips!
Anna

Kommentera här: