Máni Steinn: Pojken som inte fanns av Sjón

 
För några veckor sedan, när det var dags för nobelpriset att tillkännages, pratade vi lite fram och tillbaka om olika nationaliteter och jag insåg att jag aldrig hört talas om den isländske Sjón tidigare. Men när denna, som jag fick rekommenderad mig, råkade finnas som e-bok att låna på biblioteket var det ju inte så mycket att dividera om. (Jag insåg sedan att jag faktiskt har hört talas om Sjón tidigare, men som samarbetspartner till Björk...) 
 
Jag förstod ganska fort att jag, på många sätt, fick behandla boken som lyrik. Dels för att jag inte kunde förstå eller hålla ihop alla meningar på en gång, dels för att språket är så oerhört bildligt och dels för att det är så tätt. Den är bara 125 sidor lång, och jag ville egentligen aldrig sluta läsa men det tog ändå några dagar - det var inget att stressa igenom. 
 
Men berättelsen finns. Om Máni Steinn, den homosexuella pojken som älskar film och söker en mystisk flicka som liknar en flicka i en fransk vampyrfilm, som prostituerar sig, som går på bio så mycket han bara kan. Spanska sjukan härjar i Reykjavik, vulkanen Katla får utbrott, Máni Steinns älskade biografer stänger då läkarna tror att det är där spanskan sprids som värst. 
 
Otroligt vackert, vemodigt, gåtfullt. Är Máni Steinn en riktig person, eller någon form av symbol för tiden, ett historiskt objekt? Handlar det i själva verket om hiv? Förstår jag egentligen hälften? Underbar bok, jag ska absolut läsa mer av Sjón så fort jag kan. 
 
 
Läs gärna mer hos Kulturloggen, Fiktiviteter och Ugglan och Boken. Boken finns att köpa här eller här

Kommentera här: