Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood

En bekännelse: jag har aldrig läst något av Margaret Atwood förut. Jag har såväl Kattöga som Den blinde mördaren i bokhyllan, och det var längesen som jag lade Oryx & Crake i hyllan i Nextory. Men det har helt enkelt inte blivit av. Dock blev jag väldigt nöjd när Tjänarinnans berättelse blev månadens bok i en av mina cirklar,  just för att jag verkligen tänkt läsa boken nu sedan serien kom ut. Och vilken läsupplevelse det är! Jag blev verkligen golvad. 
 
Vi befinner oss i en framtidsvision, en dystopi, där kristina fundamentalister har ombildat USA till den totalitära republiken Gilead. Här får kvinnor inte äga något, de får inte lov att läsa. De sorteras utefter färg - hustrur bär blått, jungfru Marias färg. De statliga barnaföderskorna, som tvingats lämna sina gamla liv för att bli avelskvinnor hemma hos rika familjer som inte kan få egna barn, bär rött. Kokerskor och hembiträden kallas Martor (efter Marta i Bibeln) och bär grönt, kvinnorna ur de lägsta klasserna bär randigt. Tjänarinnorna, avelskvinnorna, får nya namn, baserad på vem de "tillhör" - vår huvudperson heter Offred, en konstruktion mellan "of" och "Fred" men förstås även "offer", såväl på engelska och svenska. 
 
Barnaföderskorna har genomgått hjärntvätt på ett sorts seminarium, där Tanterna ska ta ur dem deras gamla liv och göra dem redo för sina nya uppdrag, ute i familjerna. Offred hamnar hos Anföraren och hans hustru Serena Joy, som liksom så många andra kvinnor inte kan få barn - antagligen på grund av miljöförstöring. Anföraren tar sig an Offred på ett lite ovanligt vis och regler börjar så sakteliga brytas... 
 
Kontroll och dubbelmoral spelar mycket stora roller i denna roman från 1985, där lite väl många paralleller till vår värld trettio år senare blir uppenbara. En ofantligt bra bok som alla borde läsa. Jag kryssar Valfri-rutan i Höstbingot! 
 
På Bokmässan i september var ett antal Norstedts-anställda klädda som kvinnorna i TV-serien. Det var otroligt effektfullt. Här kan du se en bild, samt läsa Atwoods nya förord. Men som alltid med förord råder jag till försiktighet - ibland ska de definitivt läsas i efterhand...
 
 
Läs gärna mer hos Feministbiblioteket, Med näsan i en bok, Carolina läser, Fiktiviteter och Läsfåtöljens bokblogg. Boken finns att köpa här eller här

Kommentera här: