Memorys bok av Petina Gappah

 
 
I en kåkstad i Zimbabwe växer Memory upp, med sina syskon, sin rastlösa och sökande mamma och sin betydligt tryggare pappa. Memory är albino och det är problematiskt såväl fysiskt som psykiskt. Hon behöver ofta få vård, och det är alltid hennes pappa som följer med till sjukhuset. En dag blir hon tillsagd att ta på sig sin julklänning och följa med föräldrarna in till stan. Där lämnas hon över till den vite mannen Lloyd, och det är som misstänkt för mordet på honom som vi träffar henne, på livstidsavdelningen på ett fängelse där hon sitter och skriver ner sin historia i anteckningsböcker som ska postas till en amerikansk journalist. 
 
Memory är inte som de andra kvinnorna. Hon är välutbildad, har fått gå i fin flickskola. Nu hoppas hon på att få sitt fall omprövat. Hur kom det sig att hon hamnade hos Lloyd från början? Och hur dog han egentligen? Memory minns bara att hon hittade honom. Minnen spelar (förstås) en stor del i berättelsen, liksom andra begrepp som inte är definitiva - klass, interaktion, fördomar, vidskepelse. Dessutom blir det riktigt spännande i slutet - berättaren är ju inte allvetande - spännande och hjärtskärande. 
 
Detta var min första bok av Gappah, även om jag har hennes novellsamling Sorgesång för Easterly på vänt och har börjat så smått, och just laddade ner hennes senaste, Rotten Row - jag ser verkligen fram emot att läsa mer. Mycket skickligt, fantastiskt fint språk och en riktigt intressant berättelse. 
 
 
Läs gärna mer hos enligt O, Kulturloggen, Ms Hisingen, ...och dagarna går, Lyrans Noblesser, Fiktiviteter. Boken finns att köpa här eller här
1 Anna:

skriven

Jag tyckte så mycket om hur man fick följa Memory, verkligen fint porträtt av en ung kvinna och en miljö som man inte så ofta läser om.

2 Lyrans Noblesser:

skriven

Jag gillade verkligen den här romanen.

Kommentera här: