Hjärtslaget i Rosengädda av Emma Hamberg

 
 
Emma Hamberg har varit en av mina idoler sedan tonåren, när hon ritade Singel i stan i VeckoRevyn och sedermera hade någon rådgivningsspalt. Jag klippte mig till och med med hennes byline-bild som förlaga första gången jag klippte mig kort i femtonårsåldern! Sedan dess har jag med stort nöje tagit del av det mesta hon tagit sig för, kokböcker och radioprogram och inte minst böckerna! Tycker hemskt mycket om Linas Kvällsbok till exempel och blev förtjust i Rosengädda så fort jag fick läst den första. (Det finns tre innan denna: Rosengädda nästa!Larma, släcka, rädda i Rosengädda och Vårjakt i Rosengädda.)
 
Men det verkar som om detta faktiskt är den sista i serien och det känns så vemodigt - för de är så himla, himla fina. Personporträtten är så varma och innerliga, även de personer som jag kanske inte är överförtjust i egentligen beskrivs på ett så himla bra sätt. Flera av de gamla favoriterna dyker upp (som Bror och Chantelle - det är ju dags att knyta ihop säcken) och det är kära återseenden. 
 
Och när Tessan hittar ett välbekant namn i en restaurangguide får hon även en ny person att tänka på... men vad ska stackars Farbod tro? 
 
Underbar läsning - jag riktigt sörjer att det inte lär bli fler. Men det skulle ju inte ha blivit fler efter den tredje heller, så jag lever på hoppet ett tag till... Jag läser inte så mycket feelgood numera, men dessa är verkligen riktiga pärlor i genren. Tack vare delvis svart humor och vass dialog blir det inte blaskigt och sockersött - inte alls. 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Bims blogg, Nadines bokhylla
 
Boken finns att köpa här eller här

Kommentera här: