Just nu är jag här av Isabelle Ståhl

Ännu en ny bok om en ung tjej som läser på universitetet och är allmänt vilsen i livet - det finns absolut paralleller till Klass här, även om situationerna inte är speciellt lika varandra. Jag ska erkänna att de glider in i varandra i mitt huvud, nu när det gått en liten tid sedan jag faktiskt läste. Tur att högen av inlägg på vänt börjar krympa! 
 
Elise pluggar också (jag tror att det var littvet även här men kan ha fel), men hon lägger ner mer energi och tid på Tinder. GPS:en är nästan alltid på, och helst vill hon träffa äldre män som "är som hästar, så lugna, orubbliga och förnöjsamma, de har ingen ångest, de bara äter och sover och berättar anekdoter". 
 
Men det blir inte en äldre man som till slut får henne på fall - det blir Victor i klassen. Nästan jämnårig och inte så lik en häst alls. De går ganska snabbt in i en sorts tvåsamhet, där de nästan är sambos, där de reser på semester till landet tillsammans och nog är de lyckliga? Eller? Lyckan glider snart över i en sorts tomhet, så där som det kan göra, och det blir inte alls så lugnt och fridfullt som Elise har hoppats. Till slut kan tomheten bara dövas med droger och ytliga bekräftelser. 
 
Jag har väldigt höga förväntningar på denna boken, men jag kan tyvärr inte säga att de infriades riktigt. Jag förstår att det är en fantastisk skildring av Stockholm, men jag har ingen riktig relation till huvudstaden - jag har bara varit där fyra gånger i hela mitt liv. Sedan kan jag inte riktigt identifiera mig med den här känslan av att vara så "över det", så blasé - men det är säkert väl beskrivet, det också. Jag tycker bara att det blir lite platt och tjatigt. 
 
Jag vill ändå rekommendera den, kanske särskilt för den som älskar Stockholm - men jag tycker att Klass är bättre i sin genre. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

Kommentera här: