Som hund som katt av Per Nilsson

Jag var skeptisk när jag började läsa denna härom eftermiddagen, på bussen på väg hem från jobbet. Först undrade jag om det var prosalyrik på gång, sedan började jag fundera på om jag har råkat få tag på ett lättläst exemplar. Ganska raskt bestämde jag mig för att det nog inte var något för mig... men så googlade jag lite, ramlade över enligt Os inlägg och insåg att jag nog fick vara så god att ge den en chans till. 
 
Och det är jag glad för - det är en mycket läsvärd bok som utmanar mina fördomar och förutfattade meningar. 
 
Och det är poetiskt, och det är lättläst - men det senare är inte negativt, när jag väl kom in i flödet av berättelsen. 
 
Det handlar om två unga personer, som blir syskon eftersom deras föräldrar träffas av en slump och blir förälskade. Det ena syskonet är äldre än det andra, det andra syskonet är berättarrösten. Det äldre syskonet gör tidigt klart att hen hatar såväl det nya syskonet som hens mamma. De är vansinnigt olika - den ena vild och något labil, den andra ganska blyg och stillsam. 
 
Så reser föräldrarna bort och något händer ett av syskonen, och det är det andra syskonet som blir inringd till sjukhuset. Därefter är ingenting längre sig likt. 
 
Jag tänker av olika skäl på Kjell Espmarks dikt: 
 
Så är det att vakna. En början till språk 
är ditt ben om min höft 
och din dröm som ännu håller fast
min dröm - och detta "fast" är frihet. 
Ännu sömndrucken följer jag spåret tillbaka
och ser oss mötas. 
 
(...) 
 
Tiden haltar bredvid oss, förvirrad, 
medan vi uppfinner kärleken." 
 
Riktigt bra, mycket vacker - och jag är så glad att jag försökte igen! 
 
Läs gärna mer hos Ett Anette, Att leva loppan, Boktokig Eva Boström, Romeo and Juliet, Bylined, Sagan om sagorna, Prickiga Paula, enligt O. Bokens Goodreads-sida finns här. Du kan köpa boken här eller här
 

Kommentera här: