Vita tänder av Zadie Smith

 
 
Som jag nämnt såväl här som på instagram så har jag ägt denna bok i minst tre olika utgåvor på minst två olika språk sedan tidigt 2000-tal, någonting. Jag har dessutom varit helt övertygad om att jag har läst praktiskt taget hela boken och bara hade lite kvar - men det verkar som om jag dels har blandat ihop den med Brick Lane (hur jag nu lyckats med det) och dels varit lite allmänt sinnesförvirrad. Nåväl, nu har jag i alla fall läst den och det är jag otroligt glad för för jag älskade den. Vilken oerhörd läsupplevelse som innefattar praktiskt taget allt jag kan tänka mig och väldigt mycket London. 
 
Berättelsen börjar med att Archie Jones försöker ta livet av sig i sin bil på småtimmarna nyårsdagen 1975 men blir avbruten av en arg och svettig slaktare, kliver in på en fest i ett kollektiv och där träffar den unga, vackra, tandlösa jamaicanskan Clara Bowden. Hon är 19, han är 47, hon är f.d Jehovas vittne och han är mycket kortare än hon men inom några veckor är de gifta - och här tar det hela sin fart. Det är dock inte någon komisk berättelse om omaka par, utan om vänskap, kulturkrockar, kärlek, förändring, krig och fred och England och Bangladesh och den "irländska biljardhallen" där man visst kan dricka alkohol men som bara serverar halalmat. Jag förfasas, berörs och skrattar så jag gråter. 
 
Helt underbar! Har du mot förmodan missat den så läs nu, den är ljuvlig och finns att köpa här eller här

Kommentera här: