På konferangs

(null)

Trevlig fredag på er ♥️

En apa i Rågsved av Anna Suvanna Davidsson

Tess och Rikard har varit gifta i några år. Tre barn senare bor de på Södermalm och lever utåt sett ett skimrande familjeliv - men Tess är verkligen inte lycklig. Rikard är en tyrann som styr henne med ömsom hot och skäll, ömsom gråt och offerkoftor, och Tess är fullständigt nedbruten och utmattad. Hon försöker lämna honom, men det verkar vara omöjligt att slå sig fri. Tills en dag, när hon bara gör det. Struntar i hans teatraliska reaktioner och i hans gräsliga syster och sätter stopp. 
 
Det blir förstås ingen enkel resa ändå, men efter många nätter på kompisars soffor, några katastrofala dejter, ett och annat tvivel på om hon verkligen gjort rätt, besvikelse, lycka, skratt och gråt landar hon - efter en vända i Hollywood - till slut i Rågsved, där hon äntligen kan börja om med sig själv i främsta rummet. 
 
Jag har följt Davidsson i diverse kanaler under många år och blev väldigt glad när jag hörde att hon hade en roman på gång - ställde mig snabbt i kö på bibblan och hade nog tur, för det tog inte lång tid innan jag hade den i min hand - och läste under varje möjlig stund. Skickade citat till vänner, skrattade högt på sina ställen och ville slänga boken i väggen för jag blev så förbannad på Rikard och hans syrra (och några andra) på andra. Boken är uppdelad i månader och korta avsnitt inom varje månad och det funkar väldigt bra för mig. 
 
Jag tycker att Anna Suvanna Davidsson har lyckats alldeles ypperligt med denna debut. Den bär sig i såväl driv som språk, den tar upp riktigt svåra ämnen på ett tillgängligt sätt och jag känner så otroligt mycket för Tess. Hon är en välrundad karaktär med så mycket mänsklighet att hon blir exceptionellt trovärdig. Visst är det draget till sin spets ibland, men jag köper allt. Riktigt bra, missa inte - boken finns att köpa här eller här

Kulturkollos veckoutmaning: Nostalgi!

 
Höstterminen är igång, även för oss som varken är studenter eller lärare, och därmed - förhoppningsvis - mer regelbundet och ordnat bloggande, och förstås deltagande i diverse utmaningar när tid och lust finns! 
 
Hos kompisarna på Kulturkollo är det nostalgitema denna veckan, och utmaningen är som sig bör en enkät kring nostalgi. Mycket roligt, tycker jag! För referens så är jag född 1982 vilket förstås spelar roll här. 

Dina tre bästa låtar att gråta ut till efter att det tagit slut med pojk/flickvännen?

Åh, kanske inte just i relation till slutgörning, men tre riktigt tårdrypande kärlekslåtar var ju Nothing's gonna change my love for you med Glenn Medeiros, My heart will go on av Céline Dion och naturligtvis, mästaren himself, (Everything I do) I do it for you av Bryan Adams. 

Första egna inhandlade skivan (SP/LP/CD/whatever men kom inte dragande med spotifylistor, va?)

Bryan Adams Waking up the neighbours

Tidstypiska modeplagget/modedetaljen du verkligen minns att du hade och var stolt och glad över: 

Jag hade en lite rosaröd Acqua Limone-tröja som var ganska ovanlig, och en grå Champion-hoodie. Och blå Filakängor, som egentligen var 1½ storlek för stora men det var det sista paret och fick vara värt lite sulor och extrasockor! Den svarta Chevignonjackan gick inte heller av för hackor. Visst är det svårt att tro att jag numera har absolut noll intresse av märkeskläder? Mmm. 

Den första ”riktiga” boken du läste själv (bestäm själv vad som är ”riktig”, om det innebär mer text eller svårare meningar, men alltså boken du kände att du verkligen var stolt över att ha klarat av)

Jag lärde mig läsa väldigt tidigt och kommer faktiskt inte ihåg - men jag läste Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige innan jag började skolan, så det kanske är den. Och Det blåser på månen av Eric Linklater. 

Favoritdoft schampo/deo: 

Pamela i Date-serien var fin! Skulle kunna tänka mig den än idag, fräsch och god. 

Godnattsagan som lästes tusen gånger: 

Duktiga Annika, välsigne mina ömma, tålmodiga föräldrar. 

Bokserien du läst om och om igen: 

Merri Viks Lotta och alla Lisbeth Pahnkes böcker om Britta och Silver. 

Det här godiset minns jag!

Rätt mycket finns fortfarande kvar, men i kafét på ridskolan fanns något som hette Tangy, liksom sega, platta, långsmala godisbitar som var gröna eller orange. Goda och sura. Och så blandade man tuggummin, t.ex Chock och Dance var en otrolig smaksensation. 

TV-serien du fortfarande vill se om: 

Skilda Världar vore väldigt rolig att återse. Det känns som om den kanske inte har åldrats helt hundra. 

Det här är den godaste GB-glassen genom tiderna: 

Jag är en stor försvarare av Piggelin och Sandwich och de finns ju än. Men det fanns en som hette Red Dream, tror det kanske var sommaren 1994 och/eller 1995, som var galet god. 

Filmen ”alla” såg och vad du tyckte om den: 

Den första "från-11-år" jag såg var Jurassic Park, som väl definitivt alla såg. Ingen aning om vad jag tyckte om den, men minns att jag åtminstone inte tyckte att den var läskig. Några år senare såg förstås alla Fucking Åmål som jag älskar till denna dag. 

Färger på badrummets inredning där hemma när du var barn? 

Minns inte hur det såg ut där vi bodde fram till 1988 (dock var köket där fantastiskt i brunt och orange) - och därefter var det inga konstigheter. Milda blå och rosa toner, till vitt och beige, typ.