Eldpojken av S K Tremayne

Jag tyckte riktigt mycket om Tremaynes senaste, Istvillingar, och har gått och hållit på Eldpojken sedan den kom ut - ni vet, ibland vill man inte börja läsa något för man vill inte att det ska ta slut. Något sådant trodde jag, förväntningarna var altlså skyhöga, men jag kan inte påstå att de infriades. Tyvärr, för tanken är nog god. Men boken blev för lång och invecklad, det blev för svårt att hålla reda på verklighet och vanföreställning och det hela kändes nog lite... gjort. Till exempel i du Mauriers fantastiska Rebeccadär författaren garanterat hämtat mycket inspiration. 
 
Rachel hankar sig fram som fotograf i London. Hon är uppvuxen i stadens fattigare områden och när hon gifter sig med änklingen David och flyttar till hans gods i Cornwall, som ligger ovanpå släktens gamla gruvor, gör hon en gigantisk klassresa i ett svep. 
 
Davids före detta fru Nina dog under något märkvärdiga omständigheter, och hennes och Davids son Jamie finns förstås kvar på godset och han och Rachel kommer bra överens. Men inom kort börjar Jamie säga märkliga saker, se syner och berätta för Rachel om vad han ser - bland annat att hon ska dö på julafton. 
 
Kapitlen är därmed en nedräkning till just julafton och det är mer långsamt uppbyggd spänning som dagarna går. Och det är ganska spännande - det är bara alldeles för utdraget. Jag förstår poängen med det, det är suspense som författaren är ute efter och det lyckas, men det hade kunnat vara lite rappare för att hålla läsaren vaken också. 
 
Men miljöerna är helt fantastiska. Jag har bara spenderat fem dagar i Cornwall men blev djupt förälskad och vill gärna återvända inom en ganska snar framtid - det var trevligt att komma dit i litteraturen, så länge! 
 
Boken finns att köpa här eller här

Kommentera här: