Tripprapporter av Tone Schunnesson

Jag tycker att det känns som om "alla" läste Tripprapporter när den kom. Jag har sannerligen haft den i min "att-läsa-hög" sedan dess, men inte riktigt känt för det. Var på ett evenemang där Schunnesson läste en bit ur den någon gång i början på 2017 tror jag och blev tyvärr inte så mycket mer sugen då heller. Men nu gjorde jag det ändå. Spanade efter andra bloggrecensioner nu inför detta inlägg, men hittar nästan ingenting - så kanske var det inte riktigt lika många som läste som det kändes som. Kanske var det helt enkelt så att alla pratade om den. Och visst är det en hel del som har läst om jag kikar på Goodreadssidan. Jaja. 
 
Jag var ambivalent när jag läste och jag är ambivalent nu, nästan tre veckor efter att jag avslutade den. Jag blev mest utmattad, jag är så oimponerad av tjat om droger (ja, jag förstår naturligtvis av titeln att det är att vänta men...) och - detta kan inte författaren hjälpa - det var fruktansvärt varmt i Göteborg när jag läste bitarna om att svettas i Bangkok och jag mådde verkligen illa. Olyckliga omständigheter. 
 
Vad det handlar om? Tja. En ung kvinna som flyr ifrån något diffust, mot något diffust. Hon reser till ett gäng städer på B och tankar sig full av alla droger hon kommer över, ibland uppblandade med lite hackade naglar och så. Hon berättar om sina tidigare älskare eller partners - Andreas och Jani - det är oklart om hon är bitter eller någon form av nostalgisk. Hon utnyttjar och utnyttjas och allt sker i ett sjuhelsikes tempo. 
 
Språket är bokens största styrka men även något av ett fällben. Någon podd - jag kan inte komma på vilken - brukar prata om att man lätt kan identifiera författare som gått på t.ex Biskops Arnö, och jag blev inte förvånad när jag efter läsningen upptäckte att Schunnesson gått just där. Det är mycket poetiskt, ibland pampigt på gränsen till vansinne, ibland otroligt vackert och finstämt. Jag saknar balansen. 
 
Och så för en vecka sedan, när jag fortfarande inte hade smält Tripprapporter tillräckligt för att skriva om den, dyker denna helt fantastiska novell, fullknökad av igenkänning, upp i GöteborgsPosten och jag faller pladask för Schunnesson. 
 
Sa jag att jag är extremt ambivalent, här? Det blev liksom inte bättre av att skriva om boken heller. Vill du också prova att bli ambivalent finns boken att köpa här eller här
1 Mösstanten:

skriven

Den boken läser jag nog inte. Tack för texten! Fast jag hade nog blivit avskräck av baksidestexten (vet förstås inte hur den är) om jag hade snubblat över den på biblioteket.

Svar: Det kan jag berätta :-)
"Kipp Brown, successful businessman and compulsive gambler, is having the worst run of luck of his life. He's beginning to lose big style. However, taking his teenage son, Mungo, to their club's big Saturday afternoon football match should have given him a welcome respite, if only for a few hours. But it' at the stadium where his nightmare begins.

Within minutes of arriving at the game, Kipp bumps into a client. He takes his eye of Mungo for a few moments, and in that time, the boy is gone. Then he gets the terrifying message that someone has his child, and to get him back alive, Kipp will have to pay.

Defying instruction not to contact the police, Kipp reluctantly does just that, and Detective Superintendent Roy Grace is brought into investigate. At first it seems a straightforward case of kidnap. But rapidly Grace finds himself entering a dark, criminal underbelly of the city, where the rules are different and nothing is what it seems."
Anna - stories from the city

Kommentera här: