Am I normal yet? av Holly Bourne

När jag var på semester i St. Ives sommaren 2016 kunde jag förstås inte låta bli att köpa med mig ett par engelska pocketböcker - ni som vet, vet, de är lite större och härligare än våra - bland annat en som hette How hard can love be? av Holly Bourne. Okänd författare för mig, men omslaget talade till mig. Väl hemma upptäckte jag att det var del två i en serie, köpte första till Kindle-appen och glömde sedan bort den. Förstås. Men så dök den upp i min TBR-lista på Goodreads - detta projekt är lite pausat på grund av att jag plötsligt fick lust på jullitt, men det kommer mera - och då var det ju bara att ta sig an den. Jag upptäckte att den hade fått otroligt fina recensioner på just Goodreads, och blev då extra pepp förstås. 
 
Och den förtjänar varenda höga betyg den har fått, för detta är en riktig fempoängare. Jag hade inga superhöga förväntningar, tänkte mig mest något ganska fluffigt, tonårskärlek och skola och sånt, men den är så mycket mer än så. Huvudpersonen och berättaren, Evie, lider nämligen av en svår form av OCD - obsessive compulsive disorder. Det har varit såpass illa att hon varit inlagd, efter att ha varit så sjuk att hon slutat äta på grund av sin rädsla för att bli sjuk av mat. 
 
Nu är hon på bättringsvägen - hon får regelbunden terapi med en kvinnlig terapeut hon litar på och familjen försöker stötta så gott det går - men det är dags att börja skolan, en ny skola där hon slipper dem som retat henne för sina problem tidigare. Det är dags att träffa nya vänner, och det lyckas bra - men hon vill absolut inte behöva berätta för dem om sina problem... 
 
Holly Bourne har lyckats att skriva om något fruktansvärt jobbigt och allvarligt med humor - och stor respekt. OCD är ett begrepp som kastas runt lite väl frivolt ibland och här påminns vi om vad det faktiskt handlar om. Mycket bra, och jag ser fram emot nästa bok - och nästa igen - om Evie. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Kommentera här: