Kicktorsken av Alexander Salzberger

 
Jag ska villigt erkänna att jag aldrig hört talas om Alexander Salzberger innan förfrågan kom från Bookmark Förlag, om jag kunde tänka mig att läsa och recensera den? Självklart, för trots att omslaget och titeln inte tilltalar mig - jag hade aldrig plockat upp den i butik - gjorde beskrivningen av boken det. 
 
Detta är berättelsen om en hyllad Dramaten-skådis - och vägen dit. Från förorten med missbrukande och misshandlande föräldrar, genom en ungdom kantad av fest, droger och kaos, via destruktiva relationer, första mötet med den biologiska fadern och dennes familj, nykterhet, återfall, nykterhet... och till slut vad som verkar vara ett sansat leverne och ordnat liv. Det hela handlar väl om att söka efter kärlek och bekräftelse, men det är en väldigt ojämn väg dit. 
 
Ojämn är även boken, tycker jag. Vissa partier är otroligt rörande och fruktansvärt sorgliga, vissa vansinnigt roliga - vissa, som mest är fulla med svordomar som inte känns naturliga i skrivet språk, ganska irriterande. Jag lyssnade på en intervju med en hyllad författare för några veckor sedan (jag tål honom inte, men det hör kanske inte helt och hållet hit) där vederbörande tryckte in svordomar överallt och det funkade helt enkelt inte, det låter som om någon försöker spela tuff. Och i ärlighetens namn känns det likadant i boken. I partierna där författaren berättar om sin ungdom, där han faktiskt spelar tuff precis hela tiden, är det okej. I nutid, nej, jag köper det inte. 
 
Nu förstår jag att detta är baserat på en monolog - kanske fungerar det bättre i talad form, på en scen. I text - nej, det funkar inte för mig. 
 
Dock gillar jag boken som helhet. Korta kapitel och rappa berättelser varvas med förskräckliga scener ur en barn- och ungdom som ingen ska behöva uppleva. Detta gör Kicktorsken till en bladvändare och en nyttig text om hur livet kan arta sig. Och att det faktiskt går att få rätsida på det, även när det ser riktigt mörkt ut. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Kommentera här: