Never let me go av Kazuo Ishiguro

 
Det är ju onekligen väldigt härligt med en nobelpristagare som man - jag - blir sugen på att läsa. Så är det med Ishiguro! För några veckor sedan hade jag nöjet och äran att lyssna på hans svenska översättare på Stadsbiblioteket, vilket verkligen inspirerade lite extra. 
 
               
 
Never let me go är kanske den av Ishiguros romaner som fått mest uppmärksamhet, vid sidan av Återstoden av dagen. Detta är säkert delvis för att det gjordes film av den med bl.a Keira Knightley 2010 - som jag såg dagen efter att jag läste ut boken och verkligen gillade, den rekommenderas! Finns på Netflix. 
 
Berättaren i Never let me go är Kathy. Hon är nu 31 år och arbetar som vårdare - hon berättar sin historia i nutid men främst i minnen. Hon växte upp på en internatskola på engelska landsbygden, Hailsham, där hon och hennes kamrater blev intalade att de var speciella, särskilda, viktiga för framtiden. Det var de också, eftersom de är klonade och "uppdrivna" för att senare i livet donera livsviktiga organ till dödligt sjuka människor, på "utsidan". 
 
Efter skoltiden utbildas man till vårdare och tar hand omandra som ska eller har donerat organ - innan man själv är vuxen nog att börja donera. De flesta klarar två, tre, kanske fyra donationer innan de "fullbordar", alltså avlider i sviterna av de stora operationerna. 
 
Under sin tid som vårdare träffar Kathy på två av sina vänner från skoltiden och tiden strax därefter, Ruth och Tommy, vilket återuppväcker minnen och vänskaper. 
 
Det är en ganska rättfram, varm berättelse som väl främst handlar om vänskap och kärlek, barndom och ungdom - men det fruktansvärda som pågår omkring dem finns förstås hela tiden i bakgrunden. Det är ju en helt absurd idé för oss idag, men jag kan inte låta bli att undra om det verkligen är så fjärran. Kanske inte kloning och "uppfödning" av barn, men vetenskapen går framåt med sådana stormsteg att ingen vet vad som kan tänkas finnas i framtiden. 
 
Jag tycker riktigt, riktigt mycket om boken och blir än mer sugen på att läsa mer av Ishiguro. Lågmält, värdigt, effektfullt. 
 
Titeln, undrar du - varför är den inte översatt? Det finns en bra förklaring - det är en låttitel! Dock påhittad - men läs gärna mer här när du läst boken, jag tycker att det var hemskt intressant. (Kanske extra intressant för att översättaren berättade att hon aldrig har kontakt med Ishiguro via mail eller liknande under översättningen då han är hemskt privat, men att musikjournalisten inte verkar ha dragit sig för att ta kontakt och fått väldigt utförlig information...!) 
 
Boken finns att köpa här eller här
1 Mika:

skriven

Också en favorit hos mig och nyligen utläst :)

Gillar att du sätter epitetet värdigt på hans språk, för det är det!

Eftersom jag läste denna på engelska så visste jag inte helt att det hette att de "fullbordade" när de donerat klart. Hade nämligen letat efter uttrycket.

Svar: Ja, den var fantastiskt bra.
Jag hade också undrat vilket ord som användes på svenska och när hans svenska översättare pratade om det och sa att det var just fullbordat kändes det så himla rätt!
Anna

Kommentera här: