Att leva och dö som Joe Strummer av Marcus Birro

På åttiotalet hade vår huvudperson ett punkband ihop med ett gäng killkompisar - The Christer Petterssons. En av dem var Frank Öster. Sedan dess har huvudpersonen flyttat från barndomsstaden Göteborg, men nu är Frank Öster död och det är dags att återvända till fosterstaden, med skräckblandad förtjusning och hatkärlek. 
 
Huvudpersonen har levt på bidrag, flyttat från stad till stad och mellan olika kvinnor, fått en bonusson vars mor han gjort slut med men bonussonen Tobias finns fortfarande kvar och vill gå på fotboll och hänga, det har druckits en del och brötats en del men nu åker kostymen på och tåget går mot Göteborg. Det är dags att starta upp The Christer Petterssons igen, för att spela på Frank Östers begravning. 
 
Jag tyckte mycket, mycket mer om denna boken än jag trodde att jag skulle göra - jag lyssnade på den, i inläsning av författaren. Den är inte perfekt - den är lite pratig och jag blir lite irriterad på diverse skeenden, men det är en sådan fin kärleksförklaring till underbara Göteborg, och en väldigt fin skildring av vänskap och kärlek och nostalgi. Full av musik och klubbar och gator och torg - jag lyssnade på största delen av boken på resor genom stan, till och från jobbet, till någon aw, till ett möte, whatever - jag vet precis var "konditoriet på hörnet" är, jag vet hur det såg ut utanför kompaniet och hur "tänk på döden"-skylten utanför Östra Begravningsplatsen ser ut. Så himla, himla fint. 
 
Riktigt bra alltså - missa inte. Boken finns att köpa här eller här
1 Mösstanten:

skriven

Tack för tipset. Har aldrig läst någotav honom.

Kommentera här: