Silvervägen av Stina Jackson

Detta var ett recensionsexemplar från Bonniers - tack för att ni tänkte på mig! Jag lyssnade faktiskt på större delen av boken då den redan fanns på Storytel när jag fick boken - den lämpade sig väldigt väl i det formatet och Marie Richardson gör ett strålande jobb som inläsare. 
 
För tre år sedan försvann Lelles dotter Lina. Han släppte av henne på en busshållplats på morgonen, men hon gick aldrig på bussen och är nu spårlöst försvunnen. Lelle spenderar nätterna med att köra utmed Silvervägen, en turistväg i norra Västerbotten, där han letar efter Lina på varenda plats han kan tänka sig. Han kommer aldrig att ge upp. Hon finns där, någonstans. Han pratar med otaliga människor och letar på otaliga platser, oförtrutet för det finns inget alternativ. 
 
Meja och hennes mamma Silje anländer till lilla Glimmerträsk för att Silje har träffat en man, Torbjörn, som de nu ska flytta in hos. De har bott på massor av ställen genom åren och är utan en fast punkt - kanske skall Glimmersträsk bli tryggheten? Silje ägnar sig mest åt att dricka vin och röka, Torbjörn är förvisso snäll men när Meja träffar Carl-Johan, som blir hennes kille, och hans bröder Göran och Per och sedermera deras föräldrar flyttar hon snabbt hem till dem. De har visserligen lite ovanliga saker och vanor för sig, men de är snälla och Meja blir sedd. 
 
Lelles och Mejas vägar korsas, och när ännu en ung flicka försvinner flätas deras liv ihop. 
 
Stina Jackson har lyckats med något så remarkabelt som att skriva en riktigt vacker, finstämd och på något vis stillsam spänningsroman. Det är inte blodigt, det är inte actionpackat, det är flytande och faktiskt mycket behaglig läsning - utöver de bitar som är läskiga så att nackhåren reser sig, förstås. Vemodigt, känslosamt och drivet. En oerhört bra debut, som finns att köpa här eller här

Kommentera här: