Jaga vatten av Ellen Strömberg

Jaga vatten är Ellen Strömbergs debutroman. Jag kände igen namnet men hade inte riktigt kopplat att det är hon som driver och skriver Blejk fejt fab-bloggen men det är det och igår hade jag stort nöje och utbyte av detta inlägget, till exempel. Men allt är bra, hennes instagram är fantastisk och denna boken är också riktigt bra. 
 
Jag är otroligt förtjust i korta, kärnfulla, välkomponerade kapitel och det får jag här. Skildringen av Hanna och Rakels barndom, ungdom, vaknande vuxenhet och sexualitet är rå och dynamisk. Teman som berörs är trygghet, solidaritet, rättvisa och sanning, kärlek och bristen därpå, ensamhet och lojalitet - det finns ett sällan skådat driv i texten och jag kunde inte riktigt sluta läsa trots att klockan blev alldeles för mycket. 
 
Jag gillar verkligen beskrivningarna av Österbotten, som är en helt främmande plats för mig men en som jag gärna skulle besöka. Det känns exotiskt och välkomnande på samma gång. 
 
Jag kryssade "Dirty books" i Sommarbingot - inte för att skildringen av den vaknande sexualiteten på något vis är smutsig, men för att vissa av yttringarna därav är det. Det ska bli riktigt spännande att se vad Ellen Strömberg kommer med härnäst - tills dess tänker jag följa bloggen och övriga kanaler ivrigt. Jaga vatten finns att köpa här eller här

Bonjour tristesse av Françoise Sagan

                  
   
 
Så har jag då äntligen lyckats läsa boken som bör vara den jag har i flest utgåvor, format och kanske till och med på flest språk eftersom jag har den på såväl engelska, franska och svenska. Jag har pocketvarianter, gamla och nya, jag har ett par e-böcker och jag har tänkt läsa den minst tre somrar i rad, om inte fyra. Tänk att det kan ta sådan tid att läsa en roman på 100 sidor när man som jag somliga år lyckas läsa en bok om dagen, i snitt. Men nu är det gjort och det är jag innerligt glad för. Missa in att det är sommarens läsning hos Kulturkollo läser, också - ofta är det ju en bokcirkel som får mig att läsa något jag skjutit på för länge, nu blev det faktiskt annonserat strax efter att jag läst klart. 
 
Vår huvudperson är sjuttonåriga Cécile. Efter att ha bott på katolska internatskolor större delen av sin barn- och ungdom är hon nu på semester på franska rivieran tillsammans med sin livsnjutande pappa, som avgudar henne, och hans unga flickvän Elsa, som hon kommer riktigt bra överens med. Hon vänslas med grannen Cyril och badar och dricker och röker och har det ganska gott. Men så dyker en annan kvinna upp, Anne, som pappan haft en relation med tidigare och plötsligt förändras allt. Anne försöker ta en loco parentis, föräldraroll, gentemot Cécile och det är hon inte det minsta intresserad av. Elsa skuffas undan, och tillsammans börjar Elsa och Cécile smida planer, med hjälp av Cyril - men inte kunde de tänka sig att det skulle gå så långt... 
 
Sagan var bara arton år när boken kom ut, och visst märks det ibland att det är en ung person som har skrivit - och märk väl att den kom ut 1954, dessutom. Den är svärmisk och ibland något pretentiös, men det är ju jag också, det är väl inget konstigt med det ;-) Jag tycker att det finns mycket värme och driv här, och jag gillar verkligen skildringarna av lata dagar, sol och salt och dagdrömmar. En riktigt trevlig läsupplevelse som är väl värd sin status som modern klassiker. Köp boken här eller här

Darling Mona av Lena Ackebo

Nu var det alltså dags för tredje och avslutande delen i trilogin om systrarna Mona och Barbro. Så vemodigt! Jag har älskat denna serien och den sista boken gjorde mig alltså inte besviken. I Världens vackraste man bjöd Barbro Mona på en resa till Mallorca för att de skulle kunna lära känna varandra som vuxna, trots den delvis trasiga och jobbiga barndomen de delar. I Kära Barbro är Mona kvar på Mallorca hos just världens vackraste man - och i Darling Mona har systrarnas mamma gått bort, och det är dags att ta tag i allt det där som måste tas tag i. Barbro kommer ner till Alcùdia - men maken Gustaf är inte med som planerat. Vad är det nu som har hänt? 
 
Mona känner en vilja och ett behov av att göra upp med sitt eget förflutet, och genom att läsa sina gamla dagböcker bearbetar hon och tänker igenom. Hon stämmer även träff med ex-maken Torbjörn, som hon lämnade för Albert - ja, världens vackraste man - som hon erbjuder sin vänskap. Mötet får henne att se på sig själv, på honom, på deras gemensamma historia och på hela tillvaron på ett nytt sätt. 
 
Jag blir så oerhört engagerad i dessa systrar, som de bråkar och kivas, och som de älskar och oroar sig. Mot slutet av denna hade jag hjärtat i halsgropen - jag ska inte berätta varför, men jag fick några fruktansvärda farhågor om något som sedan inte alls hände och var verkligen orolig för om det hade blivit så hade jag blivit vansinnig. Så djupt brukar jag inte dedikera mig till böcker, och särskilt inte fiktiva sådana. Det är ett riktigt gott betyg. Jag tycker att de är så välskrivna och så träffsäkra, man sätter skrattet i halsen - jag kan inte riktigt få nog! Önskar nu såklart att det här med trilogi bara är trams och att vi får fortsätta att följa Mona och Barbro länge än. Visst blir jag fullständigt galen på dem ibland - särskilt Barbro - men jag kan inte låta bli att älska dem ändå. 
 
Boken finns att köpa här eller här. Missa inte - men läs de tidigare i serien först, de vinner garanterat på att läsas i sin helhet och i ordning.