Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo

Liv och hennes pappa har flyttat från det ganska anonyma Stockholm till en liten håla utanför Växjö. Pappan har drömt om att köpa huset de flyttat till sedan han var ung, och när det plötsligt blev tillgängligt på marknaden slog han till. De ska bo där på prov ett tag, är tanken, funkar det inte så gör det inte. 
 
Liv har väl ingenting emot huset och flytten i sig - men att börja i en ny skola och behöva träffa nya människor är fruktansvärt för henne. Hon är inte bara "lite blyg", hon är otroligt socialt ängslig och nervös i nya situationer och detta är ett så otroligt fint och varmt porträtt av en ung tjej som kämpar så hårt. 
 
Pappan jobbar som någon sorts mediakonsult och är översocial och blir kompis med varenda människa, djur och kotte på nolltid. Liv är inte sådan. Det går inte till så. Porträttet av pappan är också helt underbart fint, förresten - han försöker verkligen stenhårt att hjälpa till och underlätta, men det går ju inte alltid att förstå och sätta sig in i hur andra känner det, hur nära man än står dem. 
 
Om inte Lisa Bjärbo blir Augustnominerad för denna blir jag mycket förvånad. Det blir naturligt att dra paralleller här till Jenny Jägerfelds superbra Comedy Queen också - även Liv har förlorat sin mamma, om än när hon var riktigt liten i en olycka, och även detta skildrar Bjärbo fint. Liv kommer inte ihåg sin mamma men hon kommer ihåg femton barnvakter, och det är vemodigt men fint berättat. 
 
Som jag skrev när jag kommenterade just Comedy Queen gillar jag verkligen att även de tunga, mörka ämnena nu får pratas om med en nypa humor även när man talar till yngre ungdomar. Mycket, mycket bra. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Kommentera här: