Here are the young men av Rob Doyle

 
När Linda berättade på Kulturkollo om Rob Doyle och hans Here are the young men förra våren blev jag genast nyfiken. Noterade namnet och sedan blev det väl inte så mycket mer med det. Men så lyssnade jag på honom på Bokmässan i höstas, i ett samtal med bl.a Sally Rooney, och blev påmind - och såg till slut till att lägga vantarna på boken och nu är den äntligen läst. Det gick inte fort, det ska sägas. För vilken roman det är. (Ja, naturligtvis har den fått namn av Joy Division-låten!) 
 
Det är snart dags för de fyra vännerna Matthew, Cocker, Rez och Kerney att ta examen i en av Dublins förorter. Det är Matthew som berättar större delen av historien i första person, men de andra får också lov att komma till tals då och då. Med i bilden finns även Jen, tjejkompisen som Matthew drömmer om. De gör alla sitt absolut bästa för att förstöra sina liv så gott det går - några av dem blir ganska hastigt avstänga från sin examensceremoni - genom att kasta sig in i dåligheter, alkohol, droger, brottslighet och faror. Kearney är värst - han spelar fruktansvärda våldsspel på sin PlayStation, och i och med sitt substansmissbruk lever han sig alldeles för djupt in i det psykotiska våldet. Det är fruktansvärt hemskt att läsa om. 
 
Det är så destruktivt och kolsvart - men alldeles fantastiskt bra. Det var längesen jag blev så påverkad av en roman och jag tänker ofta på den även nu, närmare en månad efter att jag läste ut den. Fantastiskt. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här
 

Kommentera här: