Ormen i Essex av Sarah Perry

                                              
 
Det är några veckor sedan jag läste denna nu, men jag har inte riktigt lyckats ta mig samman för att skriva om den. Det är en så otroligt speciell bok. 
 
Det är viktorianskt, det är brittiskt - det är 1893, och Cora Seaborne har just blivit änka efter sin hemske make. Omgivningen tror att hon ska klä sig i svart och dra åt korsetten, men istället tar hon sin sällskapsdam Martha, med socialistiska tendenser, och sin förmodligen autistiske son Francis och drar ut på landsbygden i Essex - närmare bestämt i Colchester, där omgivningen just blivit förskräckta inför rykten om ett förfärligt odjur - The Essex Serpent. 
 
Cora, med stort intresse och stor kärlek för naturen, tror att det handlar om en oupptäckt djurart och bestämmer sig för att ta reda på vad det handlar om. Hon blir nära vän med kyrkoherden William Ransome, hennes jämlike på det intellektuella planet och en mycket kär bekantskap. 
 
Det finns massor av andra karaktärer med i texten - somliga känns något överflödiga och somliga tröttnar jag på under läsningen, det ska jag erkänna - men det är Cora och William och deras närmaste som står i fokus. Sarah Perry befäste ju under sitt samtal med Ingrid Elam på Internationall Författarscen i veckan att detta är en roman om vänskap och inget annat, och det var så jag läste den. Jag tycker, liksom Sarah, att det är nyttigt att vidga sina tankar och vyer kring vänskap och intimitet. 
 
Det är en fantastiskt vacker bok. Så genomarbetad - det märks att varje ord är vägt på guldvåg och Perry bekräftade något jag tänkt på - att även namnen har sin alldeles särskilda betydelse. 
 
Det tog lite tid att smälta boken - jag satte en trea på den först, för jag var lite trött på en karaktär... men efter ett litet tag och eftertanke ändrades det till en fyra. Det känns bra. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här
 

Kommentera här: