Wintering: a novel of Sylvia Plath av Kate Moses

Jag har läst Linda Skugges roman Ett tal till min systers bröllop flera gånger om, men jag verkar inte ha skrivit om den här någon gång, konstigt nog. Får ta itu med det! Det är hur som helst en berättelse med viss inspiration från Sylvia Plaths liv - huvudpersonen heter Sylvia Svensson, lever ihop med en Kulturman (denna skrevs långt innan detta uttryck myntades) och kämpar med två små barn, med att skriva och leverera och hjälpa till med syrrans bröllop... ja, ni förstår. Hon refererar ofta till Kathryn Harrisons Att söka hänryckningen (som jag sedan jag läste boken har haft i hyllan då jag hittade den på Coop Forums bokrea) och Övervintring av Kate Moses. Även den har stått i hyllan i en evighet, jag vet inte varför jag inte har läst den - men det är tydligen numera så att jag funkar bäst med e-böcker, så jag köpte den som Kindlebok. Sådär ja! 
 
Detta är även del av TBR-fight-projektet, då denna låg högt på listan :-) 
 
Wintering - eller Övervintring - är alltså Kate Moses roman, en litterär fantasi, om Sylvia Plaths sista månader i livet - tillsammans med tillbakablickar på lyckligare tider, i Devon och Spanien och Frankrike. Jag har klyschigt nog varit smått tokig i Sylvia Plath sedan tonåren, när jag själv skulle bli poet (jojomen) - har läst Glaskupan hundratals gånger, samt hennes brev och hennes dagböcker och troligen större delen av hennes lyrik. Gjorde specialarbeten om hennes dikter på universitetet, och söker mig nästan alltid till henne när jag letar efter ett citat eller en aforism. En så otroligt fascinerande kvinna. 
 
Hon får komma fram i ljuset hos Moses. Ofta minns man endast att hon var amerikan, gift med Ted Hughes och tog livet av sig genom att stoppa huvudet i gasugnen i lägenheten i Primrose Hill mitt i smällkalla februari efter att ha brett en smörgås åt barnen som låg i rummet bredvid, med blöta trasor kring dörren så att gasen inte skulle ta sig dit in. Det är så tragiskt - och så sant, förstås. Men här får vi veta mer, även om allt förstås inte är verifierat. Om hur hon bad om hjälp hon inte fick, om hur Ted betedde sig (svinpäls, reds anm) och om hur hopplöst och fruktansvärt det måste ha varit, där under vintern 1963. 

Det är plågsamt att läsa, hjärtskärande vackert och väldigt, väldigt gripande. Alla som intresserar sig för Sylvia Plath måste läsa Moses bok - detta är ett mästerverk. 
 
Boken finns att köpa här eller här - den verkar tyvärr vara slut på svenska men jag tycker nog att den ska läsas på engelska, ändå.  

Bränn alla mina brev av Alex Schulman

 Bränn alla mina brev tar sin början när författaren söker hjälp hos sin psykologen. Han har upptäckt en giftig vrede hos sig själv som han inte känner igen, eller vill kännas vid, och psykologen använder sig av en metodik som innefattar att rita upp ett släktträd över närmaste släkten, inklusive konflikter och problematik. När släktträdet är färdigt blir det tydligt - alla konflikter, alla bekymmer leder raka vägen till Alex Schulmans morfar, den berömde författaren (bland annat) Sven Stolpe. Jag har förstått av äldre vänner och familj att han var en sådan som var på tv "jämt" då det begav sig - jag är lite för ung för att veta vem han är, men känner allt igen den barske mannen på bild. 
 
Alex Schulman beslutar sig således för att göra ett nytt projekt av att ta reda på vad som hände. Varför var Sven Stolpe så arg, så bitter, så lakonisk? Han tar sig igenom sina egna minnen från barndomen och besöken hos morföräldrarna, han tar sig igenom arkiv, brev, texter, dagböcker. Snart finner han vad som hände - Karin Stolpe, Svens unga fru, hade en kort men intensiv affär med Olof Lagercrantz under tidigt 30-tal. Detta förlät Stolpe aldrig - han straffade Karin under resten av deras äktenskap, och försökte till och med köra hjäl såväl henne som sig själv. Allt som straff. Böckerna och pjäserna han skrev under resten av sitt liv behandlade samtliga otrogna, svikande fruntimmer - han beskrev Karins och Olofs affär som "ett sexuellt attentat". Det är hemsk läsning. 
 
Vad som är fantastisk och bitterljuv läsning är dock breven mellan Karin och Olof, och Olofs dagboksanteckningar. De var mycket unga - Olof var bara 21, Karin några år äldre - och breven och berättelserna är så fulla av passion och kärlek att det glöder om det. 
 
Och trots att det är starka känslor, såväl passion som vrede, lyckas Schulman så ofantligt bra med att skriva denna berättelse utan att bli för sentimental eller skarp. Det är lätt att läsa, orden flyger fram över sidorna och det är en sann njutning - om än en bitterljuv sådan - att få se denna berättelse vecklas upp. Så fantastiskt bra! Den intresserade läsaren kan kanske även förstå lite mer om vad som gjorde att Alex Schulmans mor, vars liv han berättade om i den lika fantastiska Glöm mig, utvecklade sin beroendesjukdom. Det kan inte ha varit lätt att leva i det Stolpska hemmet. 
 
Stort tack till Bookmark Förlag för recensionsexemplaret! Boken finns att köpa här eller här

Hej från Deutschland!

 
Söndagen avslutades med packning, tvätt och att denna lilla dam, numera känd som Pingvina (tack Jossan för det avancerade namnet) och J kom hem till mig. Här har hon satt sig i krukan utanför grannporten minsann. 
 
 
I måndags lunchade jag med min f.d. chef Annika på Kooperativet. Pocherad flundra med smörsås, en massa grönt och stompad potatis. Underbart! 
 
 
Efter en dag på kontoret begav jag mig mot Landvetter. TA EN TAXI, sa chefen - nä nä, jag hade redan köpt flygbussbiljett ;-) 
 
 
Liseberg är så fint nu! Ser fram emot att göra minst ett besök på Jul på Liseberg de närmaste veckorna. 
 
 
Jag plockade upp en bok som heter How hard can love be? av Holly Bourne i St. Ives, sommaren 2016 - och upptäckte snabbt att det var del 2 i en serie. Detta är del ett, och den började jag läsa på väg till flygplatsen. 
 
 
Morgon i Berlin! Vi bor söder om stan, i Neukölln (om jag förstår det rätt). 
 
 
 
 
 
Det visade sig att frukost inte ingick i hotellpriset så igår knatade vi ut på Hermanstrasse och hittade ett supermysigt veganskt kafé med fantastisk avocadotoast med sojamarinerade champinjoner. Rackarns gott och trevligt, det är en tatueringsartist som heter Ronny Bitter som ställer ut. 
 
Så skulle vi köpa lite nödvändigheter, hamnade i en affär där allt kostade en euro och "råkade" köpa lite washi. 
 
Jukebox i hotellbaren. Helt malplacerad men ganska rar! 
 
 
Bestämde oss för att ta tunnelbana och pendel till kongresscentret. Det är himla smidigt i Berlin! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vad menar jag med inspärrad...? 
 
 
Tja. När vi kom in i kongresscentret efter mycket om och men (det hade uppstått missförstånd hemma i Sverige, så fakturan var obetald) så lyckades vi gå fel. Och gå in på Ordentlische Bundeskongress Gewerkschaft der Polizei där vi hittade uppdukad mat och trodde att det var till oss innan den stora invigningen. Så vi åt glatt lite järpar och potatisgratäng och sådär... tills vi förstod att vi hade gått fel och alltså ätit polisens mat. Jaja. Ingen skada skedd - men skumt att de inte kollade oss alls. 
 
 
På kvällen var jag bjuden på middag inne i stan. Väntade på sällskap i hotellobbyn på Estrel Centre, så mysigt. 
 
 
Jag har egentligen aldrig gillat öl, men har lärt mig att dricka alkoholfri sådan. Detta var en supergod Weissbier. 
 
 
Och en liten schnitzel, med betoning på gigantisk. Men god! Kom hem till hotellet alldeles för sent, efter att ha jagat taxi och till slut lyckats snylta wifi på ett hotell (min vanliga mobildata fungerar inte av oklar anledning) och boka min första Uber... jaja. 
 
Fint! 
 
 
 
Imorse åt vi frukost på ett ganska basic ställe men upptäckte när vi kom fram att vi hade kunnat käka på plats. Det gör vi  imorgon! 
 
 
 
En liten förmiddagspretzel tar vi, va? Så himla bra snacks. 
 
 
Om hållbarhet inom affärsresande. Viktigt och läskigt. 
 
 
Och om att gå från planerande "doer" till strategisk "thinker" med Festive Road Consulting. Roligt och inspirerande! 
 
 
 
 
En mycket fin lunch i en stor bankettsal, med David Meade som keynote-talare. Han är känd från bland annat BBC - mycket roligt och tänkvärt där. 
 
 
 
Framåt eftermiddagens sista seminarium var ingen pigg. En norsksvensk kvinna som jag träffade under ett annat segment kom och satte sig bredvid mig - och bjöd på salmiak! Ni som har läst Tordyveln flyger i skymningen vet ju att det är bästa sättet att skärpa sinnet och det funkade nog lite grann här med... 
 
 
Jag bestämde mig för att skippa kvällens festligheter - köpte ansiktsmask och bubbelbad, cola zero och en kebab och knatade hemåt. Bästa valet! Jag har haft en helt underbar kväll och känner mig så ren och trött och go att det är inte klokt. Ska strax krypa i säng med min bok <3 
 
 
Sådant här är roligt! Gör det sällan men ja, det är skoj. Och känns skönt! De röda ögonen är för att jag inte tål tvål i ögonen och inte hade något skonsammare till hands. Nu är det bra igen och jag är så mjuk, så mjuk... :-) 
 
Imorgon har vi en kortare dag, men det är flera möten inbokade. Det blir roligt det med! Och 22:20 går flyget hem. Fick klart för mig idag att jag inte behöver åka in till kontoret på fredag - så SKÖNT - så det blir sovmorgon och så hemmajobb, och så åker jag direkt till kvällens julfest. Så härligt att få ta det lite lugnt och göra sig i ordning ifred istället för på jobbtoaletten - eller i Gothias "loger"... :-)