Nuckan av Malin Lindroth

 
 
Med Nuckan vill Malin Lindroth återta, reclaima, begreppet nucka. Hon har levt ensam i trettio år, är 52 år och barnlös, och nu vill hon berätta om sin livserfarenhet - den som ingen vill ha. Eller? Allt utanför normen är skrämmande och ifrågasätts av omgivningen, och särskilt just detta. En kvinna som inte har man eller barn måste vara en farlig kvinna. Det måste åtminstone vara något fel på henne. 
 
Förlaget beskriver Nuckan som ett befrielseprojekt, och till viss del förstår jag. Till viss del tycker jag inte att det känns som om det är så befriande. Vissa bitar, absolut, men somligt känns mest ledsamt. Inte för att normen bryts, men för att stämningen är sådan. 
 
Vad jag är säker på är dock att detta är en otroligt välskriven text. Formuleringar vassa som knivseggar, och somliga beskrivningar får mig att gapskratta. När Lindroth läste på Stadsbiblioteket för ett tag sedan skrattade publiken gott åt flera bitar, men framför allt får jag känslan av att sätta skrattet i halsen. Det är begåvat att skriva så - Jonas Gardell är expert på det. 
 
Det är otroligt uppriktigt, naket, hudlöst och skavigt. Dessutom fullt av intressanta fakta om nuckan som begrepp, nu och historiskt. Absolut läsvärt! Boken finns att köpa här eller här
 
 

Kommentera här: