Gråleken av Maria Sveland

Jag läste ganska nyss Rakkniven av Eva Ström, och tyckte hemskt mycket om den. När pressmeddelandet kom från HarperCollins Nordic om Maria Svelands Gråleken som även den beskrivs som en pendang till Fröken Julie blev jag nyfiken. Tack så mycket för recensionsexet! 
 
Jag måste erkänna att jag glömde bort Fröken Julie-biten och den slog mig inte alls under läsningen heller. Nu i efterhand tänker jag igenom handlingen och förstår nog inte helt och hållet heller, förutom att huvudpersonernas namn matchar hyfsat - Julia och Jesper istället för Julie och Jean - och klasskillnaderna. Julia kommer från en bullrig, kulturell, härlig och hyfsat välbärgad Stockholmsfamilj, medan Jesper kommer från en tystlåten arbetarklassbakgrund i Skellefteå. 
 
Nu har Jesper och Julia träffats, av en slump på en tillställning, och Julia blev gravid efter ett drygt halvår. Dottern Alice är nu fem månader när de reser till danska Amholt för att spendera en månads semester där i ett hus som de lånar av vänner till Julias föräldrar. Boken inleds med sjösjuka, och jag måste säga att jag sällan läst en bok med så mycket kräkningar i. Enormt mycket kräkningar. Kanske med flit, som en gestaltning av den illamåendeframkallande dåliga relationen Julia och Jesper lever i. 
 
För den är kass. Av och till kommer små glimtar av kärlek och godhet dem emellan, men generellt är det gräsligt att läsa. Jesper är urtypen av en kränkt vit man, det är otroligt synd om honom hela tiden och han vet inte hur han ska hantera någonting. Julia är utmattad, ledsen, känner sig förbisedd och börjar dricka för mycket vin. Snart bråkar de hela tiden och Jesper lämnar ön ett tag. Julia ser syner, men hon vet inte om de är på riktigt, eller om det är hallucinationer på grund av sömnbrist och alkohol. Hennes mamma kommer och försöker styra upp, men det går väl sådär och snart är Jesper åter på ön, vilket får tråkiga konsekvenser. 
 
Så. Mycket bråk, amning, kräkningar, kränkningar, sprit, sorg, desperation och mer bråk. Det är liksom det som ryms här och det blir faktiskt ganska jobbigt. Jag har gett boken en 3:a på Goodreads, för hur det än var vill jag fortsätta läsa och få reda på vad som faktiskt kommer att hända - och somliga bitar är fantastiskt fint skrivna. Jag tycker om att läsa de instuckna kapitlen som får rubrikerna "Förtid", om barndom och om när Julia och Jesper träffas. Då tror man, ibland, att det kanske ska bli bra, i förälskelsens rosa skimmer. 
 
Boken kommer inte att fastna hos mig, tyvärr, men jag avråder inte från att läsa den - jag tror att många kommer att tycka mycket om den. Den finns att köpa här eller här
1 Anna:

skriven

Jag lyssnade på den i helgen och jag blev inte riktigt klok på den, i sina stunder riktigt bra men sedd tappade den. Varför förstår jag inte riktigt.

Kommentera här: